Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staten och kanske vanmägtig i det lilla lydlandet.
Liff-ländska ridderskapels öfvermod gjorde också förhållandet
än mera kännbart. Derfill kom slutligen, att Polen ännu
icke med något fredsslut formligen afträdt denna sin
ford-na tillhörighet, så att Sverges välde deröfver var på sätt
och vis blott en tillsvidare besittning. Gång efter annan
uppsköt man derföre frågans slutliga afgörande, och 1629
gaf Gustaf Adolf en försäkran, hvaruti han visserligen
tryggade lifflänningarne vid deras innehafda fri- och
rättigheter, men detta blott tillsvidare och till närmare
undersökning. Landet fortfor att styras på det gamla sättet;
och inga lagar eller skatter påbjödos utan att vara af
ridderskapet på deras ordentliga landtdagar beviljade. Så
fortgick det allt framåt, till dess Kristina icke blott
vidgade deras ärftliga länsrätt utan äfven år 1648 formligen
och utan förbehåll stadfästade deras gamla pri\ilegier,
friheter och rättmätiga egendomar, sådana de dem under
henne sjelf och under deras förra öfverheter åtnjutit. Så
fingo de slutligen den efterlängtade och formliga säkerheten.
Ännu hade likväl Polen icke afstått sina anspråk på
besasde land. Detta skedde dock ändtlisen i Oliva 1660.
Redan i sjelfva fredsslutet gaf svenska regeringen ett slags
löfte om upprätthållande af lifflännmgarnes fri- och
rättigheter. Detta blef sedermera af förmyndare-regeringen
formligen bekräftadt den 23 November 1660 i ett
privilegii-bref af ungefär samma ordalydelse som drottning Kristinas.
Vid kröningen 1675 lofvade också Karl den elfte att
bibehålla sina undersåtare vid hvars och ens
rättigheter, privilegier och egendom, under hvilket löfte således
äfven Lifflands innevånare voro inbegripna. Emellertid
blefvo dessa sednare mer och mer oroliga; ty
fjerdeparts-räfsten började redan anställas hos deras grannar i Estland,
bvarjemnte man hotade också dem sjelfva med dylik
efterräkning. De vände sig derföre med en böneskrift till
konungen och lyckades erhålla hans allmänna bekräftelse
pa deras gamla privilegier och arf-, pant- och länegods.
I samma bref ogillade han ock, att man hotade dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
