Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo partitvisterna och oordningen under
riks-förmyn-darnes sista år; derefter den slappa gunstlinga-styrelsen
under Karl den elftes första år; sedermera villervallan
under krigsåren 1675 till 1679, under hvilka tiderymder
liffländska reduktionen fick hvila. Den kom, rättare sagdt,
ingen gång i riktig verksamhet under alla de 2 5 år, som
förflöto från första reduktions-beslutet 165 5 och till
beslutet om den stora reduktionen 1680.
LIFFLÄNDSKA REDUKTIONS-BESLUTET PÅ 1680 ÅKS
RIKSDAG.
Liffland var, såsom vi sett, aldrig med Sverge
inför-lifvadt. Ortens angelägenheter afgjordes efter egna lagar,
på egna landtdagar och under egen landtmarskalk. Till
riksdagarna i Sverge skickades icke några ordentliga
ombud. Utom 165 5 års försök hade ej heller någon svensk
riksdag tillerkännt sig rättigheten att besluta öfver LifT—
lands inre angelägenheter eller pålägga det några afgifter.
Nu vilie konungen och reduktions-partiet anställa
sina efterräkningar i Liffland, på samma sättsom i Sverge.
Men att på en landtdag i förstnämnde ort genomdrifva
sådana beslut, det var alldeles icke att tänka på.
Landl-das;ens medlemmar bestodo nästan uteslutande af
ridder-skapet, hvilket naturligtvis skulle på det häftigaste sätta
sig emot en åtgerd, hvilken var både olaglig och dessutom
föll så tung på deras egen samhällsklass. Konungen hade
icke der såsom i Sverge några ofrälsestånd att stödja sig
på och att kalla till hjelp vid räfsternas genomdrifvande.
Reduktions-partiet beslöt alltså det djerfva försöket,
att låta svenska riksdagen afgöra Lifflands inre
angelägenheter, och det liffländarne sjelfva ohörda. Oss veterligen
mötte det olagliga tilltaget intet hinder hos svenska
ofrälse-stånden; men på riddarhuset höjdes mot detsamma flere
stämmor, dels af rättskänsla, dels af egennytta; ty många
s.venska adelsmän ägde i Liffland stora förläningar. Vi
hafva, anmärkte de, ingen rättighet att fatta beslut om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
