- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
301

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fär samma föreskrifter, som för svenska reduktionen. Dock,
när Karl den elfte vanligtvis skonade de gods, som
städerna i Sverge bekommit, gjorde han här någon gång
tvärtom och framställde i synnerhet emot Riga flera
närgångna anspråk.

Det hade länge varit någon spänning mellan den
ursprungliga liffländska adeln och de svenska herrar, som i
samma landskap undfått förläningar. Dessa sistnämnde
voro så utomordentligt stora, att svenska gref- och fri—
herrskaper omfattade ungefär en tredjedel af landet. Så-

dant väckte afund och missnöje. Man tyckte, att
liffländska gods borde bortgifvas åt liffländska adelsmän, och
icke åt främlingar. Oenigheten ökades äfven derigenom,

att sålunda uppkommo två olika slags godsherrar;
nämligen de svenska, som hade säte och talan blott på svenska
riksmöten; och de liffländska, som hade sina egna
landt-dagar. Missnöjet och afunden mot de förra blef ganska

bitter. Lifflänningar företogo sig till och med att hemli-

gen uppmana regeringen i Stockholm till några
indragningar, hvilka enligt deras förmenande blott kunde träffa de
afundade svenskarna. Vid första underrättelsen om
reduktionen trodde lifflänningarna ock, att saken skulle stanna
vid en dvlik åtgerd; och de sågo icke ogerna, när Karl
1681 började indraga svenskarnes i Liffland varande
grefve-och friherr.skaper samt öfriga förläningar. Men snart
hördes andra ljud, när nämligen ridderskapet fick genom de

utsända kungörelserna känna reduktions-stadgans öfriga
föreskrifter. Oviljan förvandlades snart till öppen motvilja.
Man undandrog sig att aflemna de infordrade
handlingarna 1) och förklarade rent ut, att svenska riksdagen icke
hade magt till några beslut rörande lifflänningarnes
egendom; hvarjemnte man idkeligen åberopade Karl den elftes
egen år 1678 gifna bekräftelse på deras privilegier. Samma
missnöje utbrast ock bland borgerskapet i Kiga, när de

4) Nordin, fol. bund. 30, s. 348. Kongl. br. d. 16 Mars
4681. *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free