- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
319

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

få något slags lagligt skäl till dess anammande,
begagnades det vanliga medlet. Karl begärde nämligen
reduktions-kommissjonens utlåtande i ämnet. Dessa herrar
uppräk-’ nade då skälen för och mot; men deras sista utslag blef,
att, likasom konungen hade rättighet att i Sverge sträcka
räfsten så långt tillbaka som möjligt, likaså borde han
ock hafva rättighet att i Liffland indraga de från
här-mästarnes och från polska konungarnas tider medbragta
godsen. Således hade reduktions-herrarna och det redan
1685 lemnat sitt bifall och banat vägen. Men ännu
återhölls Karl af sina fordna löften. Han beslöt ock, att
saken skulle tills vidare lemnas orörd och reduktionen ej
sträckas längre tillbaka än till 1624, då Lifflands
eröf-ring af svenskarne fullbordades 1). En någorlunda mild
förordning blef i samma ämne utfärdad i Juli 1687 2),
då Karl, såsom vi nämnde, sökte genom några såkallade
eftergifter vinna lifflänningarne. Så stod saken, när i
slutet af samma år brytningen höll på att blifva ohjelplig
och Karl i vredesmod hotade, att om lifflänningarne än
en gång åberopade 1678 års frihetsbref och icke
underkastade sig den hittills påbjudna reduktionen, skulle denna
sednare, till deras bestraffning, blifva utsträckt ända till
härmästames tider.

Vi känna icke, huruvida lifflänningarna trotsat delta
förbud och på så sätt ånyo retat konungen. Sjelfva
försäkra de motsatsen, och att de af fruktan för ytterligare
verkningar af hans vrede nu mera iakttogo en ganska
för-sigtig tystnad; men att Karl det oaktadt, och dem sjelfva
ohörda, redan följande året tillgrep den förkrossande
åt-gerden. Orsaken må nu hafva varit harm öfver
iifflän-ningarnes motspänstighet; eller en immerfort växande
lystnad efter jordagodsen; eller en liflig öfvertygelse om åt-

1) Redukt.-kansl. Kongl. br. till redukt.-kommiss. d. 48
November 1685. Finnes ock i Nordin, fol. bund. 30, s.
443, samt i Nordin, fol. obund, 57, s. 693. Jfr.
Redukt.-kommiss. berättelse d. 17 Decemb. -1687.

2) D. 29 Juli. Finnes i Nordin, fol. 142, s. 26.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free