- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
323

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skylles dessutom för att hafva varit falsk och egennyttig;
det sednare till och med så, att han sökt till egen fördel
afknappa sina soldaters lön och beklädnad 1). Ofvanstående
uppträden visa ock, att han var häftig och derjemnte
ingen vän af svenskarna. För öfrigt hade han, såsom vi
sett, ingått i krigsljensten och var år 1690 kapten vid
general-guvernören Hastfers eget i Riga förlaggda regemente,
Med nämnde sin förman skal! han den första tiden
hafva stått i ett ganska godt förhållande. Men snart
öf-vergick det till motsatsen. Anledningen var icke blott olika
politiska tänkesätt, utan ock, enligt sägen, alltför lika
personliga känslor för en fröken Lindenstierna 2). Brytningen
blef fullkomlig, ju mer Patkull uppträdde i spetsen för
lifflänningarnes motstånd. Detta började redan visa sig
vid landtdagen i Riga 1687; men utvecklades fullständigt
1690. Yid sistnämnde tid framträdde den då ungefär
30-årige Patkull stolt och beslutsam på sin nya och
märkvärdiga bana. Fortsättningen gifver ämnen till många och
sorgliga kapitel i Sverges historia.

liffländska beskickningen till stockholm

1690 OCH 1691.

Karl hade, som berättadt är, 16S8 ändtligen fattat

sitt märkvärdiga beslut att sträcka liffländska räfsten
tillbaka ända till härmästarnes tider. Han hade i och med
detsamma spänt bågen så högt som möjligt, och emellan
honom och lifflänningarna tycktes någon försoning knappt’
mera möjlig. Också framgick konungen från denna tid

med obeveklig stränghet på den en gång valda banan. Han
skickade tillbaka ett gammalt landtdags-beslut af 1681;

emedan han numera 1688 tyckte dess ordalag vara alltför
djerfva och närgångna. Derjemnte inskränkte han lifF-

4) Dessa fyra drag berättas till och med uti J. R. v. Patkul
von 0. A. Wernich sid. 70, 74; en kälia som visst icke
är partisk mot Patkull.

2) Ätten blef ej på riddarhuset intagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free