Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock vid de mundtliga öfverläggningar, som i målet höllos
mellan dem och reduktions-kommissarierna eller
rådsherrarna, och det stundom i konungens egen närvaro. Vid
ett dylikt utbröt Karl med sin vanliga hetta mot
ombuden; men kunde dock hvarken förvirra eller skrämma dem.
Utan att i hufvudsaken gifva efter, visste dock Patkull så
väl lägga sina ord, alt Karl blidkad och med förvåning
klappade honom på axlarna. Men att erkänna sig
öfverbevi-sad, det var och blef honom omöjligt. Ombuden ville
derföre söka också en annan väg, nämligen den fredliga
förlikningens. De vände sig derföre bedjande till konungen
sjelf och framlemnade en ödmjuk begäran om
upprätthållandet af Lifflands författning, och i synnerhet om befrielse
från reduktionens utsträckande till bärmästare-tiderna.
Ordalagen voro ganska ödmjuka. Likväl kunde ombuden icke
afhålla sig från att också här vidröra det kinkiga och för
Karl den elfte så besvärliga frihetsbrefvet af 167S. Men
alla deras skrifter, både de bevisande och de bedjande,
voro förgäfves. Karls utslag 4) blef också ett afslag på
nästan alla deras önskningar, åtminstone på de vigtigasle.
Han till och med förklarade, att hädanefter skulle inga
landtdagar sammanträda utan på general-guvernörens
befallning; och inga andra ämnen der företagas, än de som
general-guvernören andragit. Äfven blef ånyo bestämdt,
att de medbragta godsen skulle indragas till kronan m. m.
Man dröjde emellertid med att formeligen gifva liffländska
ombuden del af detta utslag. Att det var ogynnsamt, visste
dock några och anade de flesta. Många, och till och med
en och annan bland de kungliga råden, visade derföre
lifflän-ningarna deltagande och bådo dem afvakta tiden, som
kunde ändra och mildra konungens beslut. Detta språk fördes
i synnerhet af Gvldenstolpe, hvilken bland annat rådde
dem att helt och hållet öfverlemna sig åt konungens nåd,
likasom svenska adeln gjorde 1680 och 4682. En sådan
1) D. 19 Maj och 17 Juni 1691. Sistnämnde båda utslag
finnas i Nordin, fol. 31, sid. 946 och 937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
