Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beröfvade Patkulls öfverlägsna personlighet, råkade
lifflänningarna snart i villervalla. Motståndskrafter
fun-nos visserligen, både många och starka; men ingen
ledning, ingen sammanhållning. Några skrämdes af Hastfers
hotelser; andra lockades med befordringar eller fördelaktiga
jordstädjor. Så hände sig, att några bland dem, som på
landtdagen i Wenden skreko häftigast öfver reduktionen
och svenska regeringen, blefvo nu de ifrigaste och mest
högljudda, då det gällde att föra motsatt språk. Andra
afgåfvo skriftliga och ödmjuka försäkringar, att de hvarken
deltagit i eller gillat den Wendenska landtdagens åtgerder.
Emellertid och å andra sidan gjorde flertalet af
ridderskapet ännu kraftigt motstånd. Hastfer kunde ej förmå dem
att återkalla eller ogilla sina i Wenden tagna beslut,
hvarföre han ock tvärhastigt och i vredesmode upplöste
hela landtdagen.
•j
Den påbegvnta krigsrätten om Helmersens sak
fortgick emellertid. Från tillflyktsorten i Kurland erböd sig
Patkull att mot lejd komma till Riga och utföra
svaromålet. Lejden vägrades och Patkull dömdes nästan ohörd
och fick ej ens lösa protokollen deröfver. Beröfvade hans
stöd, blefvo de fyra andra mot Helmersen klagande
kaptenerna vida lättare att handtera. Ett par af dem
skrämdes att nästan taga tillbaka sina ord och bedja om tillgift;
en t. o. m. att föregifva det han icke vetat, hvad han
skrifvit under. Krigsrättens dom blef sträng nog.
Kaptenerna fälldes till sex månaders fängelse och tre måna-
ders förlust af lönen; Patkull dessutom till afbön och 100
riksdalers böter. Konungen mildrade kaptenernas straff
till skrapa och offentlig afbön. Men öfver Patkull lät
man krigsrättens dom i dess ursprungliga stränghet hvila
oförändrad.
STORA LIFFLÄNDSKA RÄTTEGÅNGEN 1694.
Karl beslöt ännu ett försök att locka eller skrämma
lifflänningarna till eftergift. Två gånger efter hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
