Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta dröjsmål väckte emellertid oro hos
lifflännin-garna och i synnerhet hos Patkull. Dertill bidrogo ock
andra botande företeelser. Vid förra beskickningen 1691
hade han blifvit i Stockholm välvilligt mottagen och
behandlad, till och med af flere kongliga råder, bland annat
af öfverste-marskalken Stenbock. Vid sin ankomst till
Stockholm 1694 blef han af sistnämnde herre icke ens
mottagen. Alla, till och med folket på gatorna, visade honom
och de öfriga lifflänningarna mycken ovilja. Ett par
gånger inlade han till konungen enskilda och ödmjuka
böneskrifter om försköning från rättegången, och att konungen
måtte sjelf taga afgörandet i sin milda hand, och
nådigast tillgifva de kanske för hårda ordalag som blifvit
använda; hvaremot Patkull lofvade hädanefter en obrottslig
trohet och undergifvenhet. Tvänne sådana böneskrifter
inlemnades. Båda blefvo obesvarade. Patkull visste ej,
hvad han skulle tänka. Ett rykte gick, att Johan
Gabriel Stenbock gifvit konungen följande råd: »antingen bör
eders majestät låta slå hufvudet af Patkull; eller ock göra
honom till öfversle och gifva honom ett regemente; och
såmedelst vinna honom för eders majestäts planer». Det
hördes icke af, att konungen ämnade följa sednare delen
af rådet. Så mycket mer kunde man frukta, att han
skulle tillgripa det förra. Derjemnte fick Patkull veta,
att man hemma i Liffland hade anställt våldsamma
undersökningar i hans boning och bland hans qvarlemnade
papper; och att man pryglat en prest, som ansågs vara
Pat-kulls vän och hafva undandolt dennes, som man sade,
förrädiska brefvexling; likaså, alt i dessa åtgerder hade
Patkulls yngre bror deltagit, till hvilken flere slägtgods
skulle hemfalla, om äldre brodern blefve på ett eller an-
nat sätt undanröjd. Slutligen nalkades vintern, hvilken
årstid icke tillät att, i fall så behöfdes, kunna öfver
haf-vet åter begifva sig i säkerhet. Patkull blef mer och mer
orolig. Han ville i det längsta hålla sig nådens dörr öp-
pen. Men slutligen ansåg han allt vara ohjelpligen
förlo-radt. Omkring början af November afreste han från Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
