- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
384

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som af honom sjelf erhållit bekräftelse på sina gåfvogods,
skulle såsom ett undantag, en eftergift, la behålla samma
egendomar orörda. Sedermera och år 1685 fästade han
vid nämnde nådebevisning det villkor, att om eftergift
stagaren hade någon fordran hos kronan, skulle densamma
först afkortas mot räntorna på de så kallade eftergifna
godsen. Detta var, så vidt vi känna, början till de af
oss kallade villkorliga nådebevisningarna. Snart och
under loppet af åren 1687 till 1691 blef grundsatsen steg
for steg utbildad. Först eller år 1685, gällde den blott
eftergiften på de gods, som Karl den elfte sjelf bekräftat.

Sedermera blefvo samma villkor med några få undantag

lämpade till en mängd andra eftergifter, och det med
tillbakaverkande kraft också på dem, som blifvit under de
föregående åren gjorda, såsom ovillkorliga. På samma sätt
blefvo sjelfva villkoren för eftergiften mer och mer
utvidgade och det alltid till fördel för kronan och skada för
undersåten. Först, eller år 1685 skulle mot eftergiften
afstås endast de penninge-fordringar, som eftergifts-tagaren
kunde hafva hos kronan. Sedermera stadgades, att han

skulle afstå icke blott sina penninge-fördringarutan
sedermera steg för steg de pante- och köpegods, han sjelf

från kronan innehade; derpå de pante- och köpegods, som
han af andra tillhandlat sig; ytterligare de gåfvogods han
eller förfädren bekommit 1). Hvad han sedermera befanns
skyldig, skulle eftergifvas. Ett förut användt exempel må
göra saken tydligare. Antagom, att A år 1626 lånat
Gustaf Adolf 100,000 daler och derföre fått i pant en
stor kungsgård, som gaf på lånesumman 8 procent, d. v. s.
8000 daler, och att denna pant ännu 1686 var oinlöst

1) Nordin, fol. bund. 39, sid. 185. Kgl. br. d. 15 Nov. 1693;
sid. 307. D:o d. 14 Sc-pt. 1698; sid. 676. D:o d. 7 Aug.
1689; s. 677. D:o d. 22 Sept. 1689; s. 679, d. 24 Dec.
4689; s. 681. D:o d. 9 Okt. 1690. Nordin, fol. bund.
30, s. 441. Kgl. br. d 14 Juni 1685. Nordin, fol. 142,
s. 24, v. Kgl. br. d. 8 April 1696. Bondeska ark. på
Säfstabolm, fol. 28. Kel. br. till redukt.-kommiss. d. 9 Okt.
1690.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free