- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
398

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog djerf att öppet gifva sig tillkänna. Konungen,
besynnerligt nog, lät härvid sin vrede falla och förärade till och
med en guldkedja åt mannen; men varnade honom från
att hädanefter befatta sig med dylikt skriftställen. Dessa
och likartade uppträden kunna dock förklaras. Karl
älskade penningar, men icke blod; han var girig, men icke
grym. Kanske hviskade ock i samvetet en röst till
ursäkt för dem, som knotade öfver sina reduktions-lidanden.

Men förebråelser för dessa sednare fick Karl uppbära
icke blott från de utarmade herrarnas sida, utan ock från
ett annat och närmare håll och af en och annan och
be-vekligare art. Hans gemål, Ulrika Eleonora, vågade en
eller annan gång bedja honom visa mer mildhet och
skonsamhet. Hårdt och snäsande svarade han, att regeringen
var en sak, som alldeles icke hörde till hennes befattning.
Med sådana ord afvisad, leg hon och handlade sjelf,
sökande med hemliga välgerningar och understöd i någon
mån försona, hvad makens hårdhet brutit. På dödsbädden
fattade hon dock ännu en gång mod och förnyade med
aftynande stämma sina fordna böner; och denna gång lof—
vade Karl med tårfulla ögon och snyftande röst att
uppfylla hennes önskningar. Hon hade också förut gjort ett
annat försök i samma väg. Hon bad en gång sin
hof-predikant Johan Carlberg att söka från predikstolen väcka
och beveka konungens hjerta; ty hon visste, huru
tillgänglig Karl var, då föreställningarna kommo från det hållet.
Carlberg vågade försöket, och i en predikan inför hela
hofvet behandlade han det föresatta ämnet med både
allvar och stränghet. Konungen teg under gudstjensten;
men när efter dess slut Carlberg visade sig, sade han med
kufvad vrede: ni predikar bara uppror i mina
underså-tares hjertan! — Nej3 svarade Carlberg, vare sådant långt
från mig; men jag önskade i stället kunna predika
uppror i eders majestäts eget hjerta/ — Konungen slod några
ögonblick slagen och stum, liksom för att hämta sig efter
det träffande svaret. Slutligen utbrast han med rörd
stämma: densom predikar uppror i ett syndigt och hårdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free