- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
412

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denne alt till ersättande af sm förlust få ett arfskifte
om-igen verkställdt. Sedermera kom reduktionen 1680 och
tog från Magnus Gabriel De la Gardie gref- och
friherre-skaperna; och ytterligare 1686 års reduktion och log t.
ex. året derpå från den ena dottern pante-, och 1690
från den andra köpe-godsen; och för hvarje förlust
kräf-des ersättning och nytt arfskifte. Man tänke sig nu,
hvilket trassel, hvilka oupphörliga förändringar, hvilka
förbittrade rättegångar häraf skulle uppstå, i synnerhet när
släg-terrn voro stora och efterräkningarna gingo kanske hundra
år tillbaka, så att arfvet var skiftadt stundom i 3:dje eller
4:de led.

Dessa oupphörliga rubbningar bidrogo dessutom i hög
grad till en annan olycklig följd, nämligen att göra all
besittning vacklande, och detta var otvifvelaktigt den mest
allmänna och djupt fräiande skada, som reduktionen
medförde. Den berodde icke blott af nyssnämnde förhållande,
utan var på det närmaste hopväxt med det olyckliga sätt,
hvarpå Karl den elfte tog hela saken. Felet bestod först deri,
att han icke på en gång afslutade räfsten utan oupphörligt
framgick, från det ena nya anspråket till det andra; —
sedermera deri, att han tillerkände sig rättighet att när
som häldst kunna brvta fordna riksdagsbeslut samt egna

v U ’

och fordna konungars bref och löften; — och slutligen
deri, atl han som grundsats stadgade, det kronans anspråk
ocb rättighet aldrig kunde försittas, förloras, eller ens
genom öfverenskommelse bortlemnas. På sådant sätt fanns
knappt någon enda orubblig besittning i hela riket. De
hemman, som ansågos tryggade genom medgifvandet af
165 5 års indragningsbeslut, blefvo antastade 1680. De,
som troddes genom sistnämnde års uppoffring vara räddade,
blefvo borttagna genom de nya anspråken 1682 och i och
med detsamma voro alla gåfvogodsen förlorade. Ännu
ansåg man dock köpe- och pantegodsen säkra; men vid
1686 års riksmöte utsträckte Karl sina händer också efter
dem; och de togos. Dertill kom fruktan för sådana
bort-kapringsförsök, som de af Gfithric och Schiller; och exem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free