Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se
tien det förbund, «om då før tiden ofta visade sig och
utøfvade stort inflytande på fosterlandets øden.
Hela detta førhållande blef sedermera genom
reformationen sönderbrutet. Ett bland de förnämsta medel, som
Gustaf Wasa för samma sitt andam&l begagnade, var
nämligen att skilja adeln frän presterskapet. Detta skedde
förnämligast derigenom, att han vid riksdagen 1527 gaf St
adeln det fOreträde i rang, som presterna förnt innehaft; och
likaså derigenom, att han tillät samma adel deltaga i
äter-indragandet af de gods, som frånkändes kyrkorna. Medlet
lyckades förträffligt; och det var i synnerhet genom adelns
bitrade, som Gustaf Wasa lyckades att i strid mot prester
och bönder störta det katolska prestväldet. Förhållandet
utbildades sedermera i samma riktning. Den tidens
adliga slägter voro i följe af Kristian Tyranns blodbad
ganska fä och i följe af Gustaf Wasas kyrko-reduktioner
ganska rika. De brydde sig derföre icke längre om att söka
högre prestämheten, i synnerhet som dessa genom
reformationen blifvit belydligen nedsatta både till rang, magt och
inkomster. I sammanhang härmed uppstod snart nog
den åsigten, att ridderskapet, såsom numera statens
högsta samhällsklass, skulle förnedras, om det befattade sig
med presterliga sysslor, eller med handel och näringar; ty,
mente man, endast krigareyrket och högre verldsliga
ämbeten äro en värdig sysselsättning för ädlingar. Detta
tänkesätt blef af regenterna med klok beräkning vidare
utbildadt. Så uppkom en stor förändring. I stället för
katolska tidens Wasar, Oxenstiernor, Trollar och
örne-fotar, m. fl., såg man efter reformationen på svenska
biskopsstolarna nästan blott ofrälse män, ofta födda i kojan.
Perigenom framträdde ett alldeles nytt förhållande, i
hvilket presterna blefvo icke blott skiljda från adeln, utan
kommo ock till densamma i en nästan fiendtlig ställning.
Orsakerna voro flere. Djupast på botten låg
prestersba-pete egennyttiga saknad och längtan efter den magt ocb
det bögre anseende, ståndet under katolska tiden åtnjutit.
Deraf följde naturligtvis ovilja mot adeln, som icke blott
„Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
