Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifoa prestboslället åt kronan o. s. v. Bönderna, som
den 31 Oktober hjejpte presterna att plocka adeln, voro
nu en månad derefter färdiga att hjelpa adeln vid
presternas plockning. Dessa sednare uppsatte å sin sida en
tämligen vidlyftig försvarsskrift. Den är i sitt slag
märkvärdig nog. De, hvilka nyss varit så stränga mot adeln,
togo nu ganska illa vid sig, när det gällde dem sjelfva.
De omtalade, huru Guds milda hand gifvit allt, hvad
men-niskorna ega; — huru det der före vore en okristlig och
otillbörlig handel och en stor vanart och otacksamhet mot
Gud, om man sökte nedpruta den af honom påbjudna,
heliga tionden; — huru, om tionden minskades, så
minskades ock håg och uppmuntran till dygd och lärdom; —
huru evangeliska läran sedermera af sina vedersakare
skulle af brist på skickliga målsmän lättare nedsättas; —
huru brottsligt det vore, att sammanslå socknar och
derigenom afskaffa kyrkor, som äro Guds hus och
kyrkogårdar, som äro Gudi helgade; — Aur« allt, hvad kyrkan
har, är Kristi arfvedel och Kristi bruds morgongåfva och
andliga hemgift, hvilken det är farligt att vidröra, och
som ingen bör förvandla till annat bruk; — slutligen,
huru alla namnkunniga och lyckosamma furstar, en
Con-stantinus den store, Justinianus, Magnus Ladulås och alla
konungar af den högt bepriseliga vasaätten, samt framför
alla andra den store Gustaf Adolf, hafva visat
presterskapet mycken ynnest; noga besinnande, att all välsignelse
och lycksalighet, så andlig som timlig, kommer af
gudsfruktans rätta öfning. Sådant var hufvudinnehållet af
presternas skrift. Om det nu var dessa eller andra skäl, soro
inverkade på konungen, det lemna vi derbän. Men slutet
blef, att han afböjde det mot presterskapet rigtade anfallet’.
Huru Karl i det längsta skyddade samma stånd från
alla svårare följder af reduktionen, är redan berältadt i);
likaså den aktning och det anseende, han beständigt sökte
förskaffa åt deras både personer och ämbete.
1) Se 17. S60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
