- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
133

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sn de fordna; men hvad, som väckte mesta uppseendet
var, att Karl ville efter sin vana göra den till en
verklighet. Vintern 1696 blefvo i Stockholm stränga
undersökningar hållna, och de främmande handelsbetjenterna
ålades att inom sagdan tid antingen blifva svenska
borgare, eller ock lemna landet. Det första hade sina
svårigheter, dels emedan Sverge icke tillät fri religionsöfning,
dels emedan man befarade, att Karl skulle genom skutter
och reduktioner borttaga en betydlig del af handelsvinsten.
Att å andra sidan tvärhastigt lemna landet medförde
andra svårigheter; ty mången hade i Sverge stora både
varulager ocb fordringar, hvilka ingendera kunde inom så
kort tid klargöras. Atgerden väckte derföre mycket både
harm och larm. Engelska ocb holländska sändebuden gjorde
mot densamma den ena föreställningen efter den andra.
Det hjelpte ej. Främlingarna måste bort. Engelska
sändebudet begärde i vredesmode sitt hols tillstånd att lemna
Stockholm, och man såg der under Karls sista år knappt
några andra främmande köpmän, än ryssar. England och
Holland hotade och förespådde svenska handelns förfall
genom brist på medel till nödiga förlag. Onekligen var
äfven en sådan fara för handen. Men man berättade ock,
att konungen ämnade af sina stora kontanta behållningar
sjelf gifva åt svenska köpmän de lån och förskott, som
fordrades, för att göra dem oberoende af utländningen och
sätta dem i stånd att drifva en svensk och sjelfständig
handelsrörelse. Planen är märkvärdig och smakar helt
och hållet af Karl den elfte och af hans lågande
fosterlandskärlek, hans outtröttliga reglementeringsbegär, hans
djerfva tilltagsenhet, hans oböjliga ihärdighet. Med våld
försvenskade han Skåne, Halland och Blekingen. Med våld
ville han likaledes försvenska Estland, Liffland och
Inger-manland, ja till och med sjelfva den fria verldshandeln.

Vi hafva sett de medel, Karl använde för att jaga
bort utlänningarna och derigenoip lemna handel och
handt-verk uteslutande i svenskarna* hand. Vi skola nu se,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free