Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kyrkolagen och handboken hade nyss blifvit
införda, ehuru med några smärre förändringar. En mängd
stadganden, som utfärdades för Sverge, blefvo jemnväl
inryckta i Lifflands så kallade Landes-Ordnungen. Den nya
lagbok, scm man höll pä att i Sverge utarbeta, ämnades
att blifva gällande äfven för ifrågavarande landskap. För
att sammanblanda och vänja folken vid hvarandra, tog man
också liffländska soldater till Sverge och sände svenska
till Liffland i stället. Man vågade sig till och med på
språket och sökte genom svenska lärare och förordningar
införa deras tungomål i kyrkan, skolan, högskolan och
förvaltningen. Härvid räknades i synnerhet på de många
infödda svenskar, som utnämndes till professorer och
lärare i Dorpt; och hvilka också derstädes sökte uttränga
tyska och införa svenska språket. Atgerden lättades
der-igenom, att en stor mängd af det tyska ridderskapet rymde
bort af harm öfver reduktionerna och statshvälfningen.
Redan år 1693 hörde man ock svenskar i öfvermod
påstå, att tio år derefter skulle det icke finnas en enda tysk
mer der i landet.
Mot ridderskapets och tyskarnes missnöje hade Karl
och svenskarne kunnat erhålla ett godt stöd genom att
upplyfta det lifegna och förtryckta urfolket. Men detta
■var hvarken lätt eller snart gjordt; ty de Liviska och
Estniska bönderna voro utomordentligt råa och okunniga.
Det ser nästan ut, som de herrskande tyskarna hade med
flit hållit dem qvar i ett så hjelplöst tillstånd för alt så
mycket lättare. kunna också hålla dem qvar under oket.
Gudstjensten hade nästan aldrig blifvit förrättad på
urspråket, det enda, som dessa menniskor kunde förstå, utan
blött på tyska. Sistnämnde tungomål blef derföre af
urfolket kalJadt Jumala-kel, d. v. s. Guds språk, eller
Kirku-kelj d. v. s. kyrko-språk. Också var den stora
menigheten föga mer än till namnet kristnad. De begrofvo
mångenstädes sina döda i gamla hedniska lundar. De fortforo
att såsom offer äfven på kristna högtidsdagar frambära
vax, tråd och penningar och lägga dem vid de stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
