- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sättet att erhålla dessa bevillningar var eget nog,
Adeln, som blef hårdast beskattad, visade dock största be—
redvilligheten; kanske i synnerhet af fruktan för än
svårare efterräkningar. Presterna prutade väl något emot
och klagade öfver sin fattigdom; men medgåfvo dock snart
nog, hvad konungen fordrade. Borgerskapet var
gensträf-vigare, så att Karl måste ena gängen öfvertala, andra
gången skrämma dem. Bönderna, som gåfvo mindst, prutade
dock mest emot; och i afseende på dem använde Karl
ganska sällan sin magt och myndighet. Det blef
vanligtvis de andra ståndens lott, att med öfvertalande utverka
allmogens bifall, hvilket ofta gick ganska trögt. — I
allmänhet begagnade Karl följande medel. Han förklarade,
att staten måste hafva en årlig bevillning af t. ex. 400,000
d. s. m.; och att ständerna alldeles icke finge åtskiljas,
förrän de medgifvit och sins emellan fördelat denna
summa. Och de lydde; förmodligen också derföre, att de
visste, det medlen blefvo alltid samvetsgrannt och till
rikets bästa använda.

Utkräfda blefvo de ock, och det med mycken
stränghet. Ofta måste den tredskande erlägga i böter dubbla
beloppet. Ofta måste han betala 8 till 12 procent från den
dag, afgiflen bort inflyta. Personer, som smögo sig undan
mantalsskrifningen, blefvo tagna till båtsmän; och de, som
förtego sina penningemedel för att derigenom undslippa
bevillningen, straffades med dryga böter; stundom metf
förlusten af hela den behållning, af hvilken gerden bort
erläggas.

År 1693 förklarade Karl, att rikets skulder hade
blifvit i det mesta betalda och dess inkomster så ökade,
att kronan numera icke behöfde några bevillningar, utan
fcunde åtnöjas med de vanliga skatterna. Han till och
med afsade sig den begrafningshjelp, som ständerna bort
enligt gammalt bruk erlägga i anseende till Ulrika
Eleonoras nyss timade död. Man vet emellertid, att kronan
9nnu stod i en skuld af åtminstone några millioner d. s. m.
En och annan bar derföre trott, att nämnde eftergift var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free