Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmelseort; kanske icke förr 9n långt fram i Augusti.
Kejsaren klagade och påstod, att det återigen var ett knep
af Nils Bielke och dess partivfinner. Karl anställde
emellertid icke någon efterräkning derom. •
För öfrigt fortgingo de för svenska handeln
förstörande kaperierna äfven detta år; hvarjemnte åtskilliga
tvistigbeter föreföllo mellan svenska och engelska kryssare.
Deremot tyckes det, som Holland gifvit löfte om någon
skadeersättning. Vi hafva likväl inga närmare
underrättelser om dessa förhållanden.
Aret 1692 ingick. Nu beslöt konung Ludvig att
till Stockholm afskicka ett offentligt och högre
bemyndi-gadt sändebud; det första, som på tio års tid varit der,
nämligen alltsedan Bazins ryktbara besök år 1682. Till
underhandlare valdes denna gången De Bethune, en klok,
artig och sällskaplig herre, som hade stor förmåga att
handtera menniskor och finna sig i alla lägen. En sådan
skulle otvifvelaktigt kunna uträtta mycket till Frankrikes
■fördeL Men knappt hade han anländt till Stockholm,
förrän Karl utfärdade en ny föreskrift om umgänget mellan
främmande sändebud och svenska rådsherrar. Han tillät
dessa sednare att mottaga sändebudens besök; men förböd
dem, med undantag af Oxenstierna, att göra motbesök.
Detta band på det enskilda umgänget, denna småaktiga
misstänksamhet mot egna ämbetsmän väckte mycket
missnöje. Man trodde nu liksom 1682 alltsammans vara en
tillställning dels af Oxenstierna sjelf för att hindra Bethune
från förtroligare umgänge med och tillfälle att inverka pi
de andra rådsherrarna; dels trodde man det vara en
beräkning af den fåfänga grefvinnan Oxenstierna, hvilken
hoppades att på detta sätt kunna draga alla de
främmande sändebuden till sina salar och aftonkretsar. Man
trodde nämligen, att dessa herrar skulle af stolthet icke
besöka några bland rådet mer än Oxenstierna; emedan inga
andra fingo aflägga molbesök. Men man bedrog sig.
Dansken Luxdorph började detta oaktadt att hälsa på
råds-, herrarna och Bethune följde glad och obesvärad exemplet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
