- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 18. Karl den elftes historia. H. 4. Om in- och utrikes ärenderne /
220

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om, sade ban, konungen af Sverge till och med förhjöd»
mig att någon enda gång betöka sina rådsherrar; sd
skulle jag i stället göra min uppvaktning hos deras fruar.
Ocb sidana uppvaktningar gjorde han, den ena efter den
andra och blef öfverallt för sitt älskvärda sätt mycket
välkommen. Derjemnte höil han fritt bord, och detta be*
gagnades dagligen af en mängd personer, hvilka af hans
förbindlighet mer och mer vannos för honom och för
Frankrike.

Emellertid fortforo äfven detta är sjömagternas
ka-perier pä ett både skadligt och förolämpande sätt.
Köpmännerna jemrade sig högljudt, och man lagade s§, att
deras klagan kom till konungens öron. Oxenstierna
tillgrep sina vanliga medel; bland annat också att framställa
motpartiets anförare Nils Bielke i en ofördelaktig dager.
Denne, som vistades i Pommern, fick underrättelse om
stämplingen. Han skref då till konungen ett ganska
öp-penbjertigt bref, hvaruti Oxenstierna, utan att namngifvas,
likväl igenkännligt afmålades, och det såsom den der för
mutor sålde sitt fädernesland. Karl, som vid tillfallet var
missnöjd med samma Oxenstierna, skickade brefvet ned i
kansliet jemnte befallning att der ljudeligen för alla
ämbetsmännen uppläsas. Tillika gaf han Oxenstierna en skrapa
för visad långsamhet i några ärender, som för tillfället voro
under bandläggning. Allt detta grep den gamle
ministern sä, att ban for hem och antingen blef, eller IStsade
blifva sjuk. Konungen, som vid dylika tillfällen plägade
snart nog hugna den lidande med besök, lät honom likväl
denna gäng ligga omkring fjorton dagar utan någon sådan
nådebevisning. Ändteligen kom ban dit, och en slags
försoning skedde. Konungen var dock mycket uppbragt emot
sjömagterna, och danska sändebudet Luxdorph begagnade
detta tillfälle och denna sinnesstämning för att enligt sitt
hofs befallning söka förmå Karl till ett gemensamt och
kraftigare försvar. Luxdorph begärde och erhöll företräde,
och lät derunder tämligen skarpa ord falla. Sedan
sjömagternas öfvermod blifvit utmåladt med så mörka f&rgor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/18/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free