Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke pä längt när funnit sä mänga spår under Karl den
elftes, som under förra styrelsers tid. Också stämde det
icke öfverens hvarken med hans konungsliga envälde eller
med det uppriktiga sätt, hvarpå han vanligtvis vårdade
sina utrikes angelägenheter.
BRANDENBURG.
Under det pågående kriget 1675—1676 hade
svenska regeringen gifvit Anders Lilliehök i uppilrag alt i
nejderna af Polen och Preussen bevaka fäderneslandets
fördelar. Han stannade för det mesta i Danzig, hvilken
stad med sin halfrepublikanska frihet tryggade hans
person och underlättade hans företag. Med mycken slughet
sökte han nämligen alt från denna punkt sprida missnöje
bland kurfurstens preussiska undersåtare, samt locka dem
att afslå de gerder och medel, som fordrades för att kunna
bekosta kriget mot Sverige. Tillika underslödde han en
orolig predikant vid namn Strauch, hvilken bidrog alt i
dessa trakter stifta oenighet och krångel. Men efler
krigets slut hafva vi icke funnit spår efter några sednare i
dylik anda fortgående slämplingar.
Den store kurfursten upphörde visserligen aldrig att
kasta längtande blickar mot För-Pommern och i synnerhet
mot Stettin, hvilka voro för Brandenburg serdeles
lockande och välbefägna. Men Fredrik Wilhelm, numera
gammal, började också blifva trött. Efterträdaren var hvarken
så tilltagsen eller så farlig. Förhållandet åt den sidan
blef derföre oslördt och i det hela hvilande på de grunder,
som sista freden hade bestämt.
ÖSTERRIKE.
Det vigtigaste rörande fäderneslandets förhånande till
denna magt är redan i föregående kapitel omständligen
berättad!.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
