- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
10

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rarna och den sednare tidens gunstlingar voro ej heller
serdeles egnade att ingifva honom förtroende för
menni-skor och för deras ärlighet. Ty äfven bland dessa
sistnämnde herrar funoos många sinsemellan stridiga ligor,
anförda af t. ex. Bengt Oxenstierna, af Erik Lindskiöld, af
Hastfer, af Nils Bjelke, af Wallenstedt m. fl., hvi 1 ka alla
hos konungen förföljde hvarandra med beskyllningar, lika
bittra och äreröriga, som de, hvilka framkastades af
partierna i hans ungdom. Vid berättelsen om utrikes
angelägenheterna hafva vi sett, huru flera bland dessa herrar
läto muta sig; och huru Karl sjelf gång efter annan blef
underrättad om deras egennvtta och oärliga beteende. Deraf
utbildades mer och mer hans misstänksamma sinnelag, och
dess plågsamma följder, nämligen oro, nedslagenhet och
menniskobat. Mot slutet af sin regering trodde han sig
knappt kunna lita på någon enda bland de högre
ämbetsmännen. Vid åsynen af denna hans sorgliga belägenhet,
vid ljudet af hans bittra klagan, fattas man af djupt
medlidande. Man hörde honom nämligen under strömmande
tårar beklaga sin olycka, att icke hafva någon enda
person, på hvilken han kunde lita; — sin olycka att blifva
bedragen också af dem, som han mest älskat och mest
trott o. s. v.

Misstroendet och misstänksamheten gjorde konungen
naturligtvis vacklande och obeslutsam i de ämnen, som
han visste sig icke riktigt förstå. De förmådde honom likväl
icke till något tätare ombyte af personer och ämbetsmän. I
allmänhet lemnade han ärenderna qvar i de herrars hand,
åt hvilka han en gång anförtrott dem; t. ex. utrikes
angelägenheterna åt Bengt Oxenstierna, flottan åt Hans
Wachtmeister, reduktionen åt Jakob Gyllenborg,
fästningsverken åt Erik Dahlberg o. s. v. Delta kom visst icke
alltid från ett orubbadt förtroende för alla dessa herrar,
utan kanske snarare från hans öfverivgelse, att hvarje
ärende skulle bäst och med mesta sammanhang vårdas af
dem, som en gång studerat sig in i detsamma och i alla
dess enskildheter, och som derunder också lärt känna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free