Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligt det gamla oförvägna ridandet. Nya missöden
inträffade ock och deribland följande, som var nära att kosta
honom lifvet. — Under ett lustläger och vid en skendrabbning,
som anställdes på ängarna mellan Kungsör ooh Köping, blef
konungen missnöjd med lamheten hos några af sitt parti.
Han sprängde derföre sjelf utåt fältet för att tillfångataga
en ung kapten Ascheberg, som från motsidan nalkades
konungens läger. Till Aschebergs hjelp framstörtade då
öfverste-löjtnant Sparre. Ascheberg kom undan; men
konungen vände sig i sporrstreck mot Sparren och red
både denne och dess häst öfverända. Men Karls egen
störtade på samma gång till marken, och konungen blef
liggande under honom och fick en tå bruten och bröstet
klämdt, hvarjemte ett slag af hästhofven gick så nära
hans hufvud, att hakan deraf sårades. Något illamående
följde och ådern måste öppnas. Dock hämtade sig
konungen snart omigen och fortsatte äfven sedermera de förra
ryttarebragderna; ehuru han varnades icke blott af
läkrarna, utan nu mera också af blodspottningar, som började
infinna sig efter hvarje våldsammare rörelse.
En furste, som satt så gerna och så ofta på
hästryggen, borde också vara stor vän af hästar. Han var
det ock. Dessa djur utgjorde tillika med jagten hans
käraste samtalsämne; och under vistelserna på Kungsör,
besökte han Strömsholms stuteri vanligtvis två eller tre
gånger hvarje vecka. Sin lärare i ridkonsten, Mårten
Reutercrantz, gjorde han utan några andra och serdeles
förtjenster till landshöfding, och den ärlige men
besynnerlige stallmästaren Hård var under de sednare åren hans
stora gunstling. Konungen hade likväl icke så vackra
och utmärkta springare, som man skulle vänta, med
anledning af hans kärlek för ryttare-bragder och för dylika
djur. Kanske var han en allt för sträng hushållare för
att uppoffra de stora summor, som fordrades för anskaffande
och underhåll af ett större antal dyrbarare prakthästar.
Mest bland alla sysselsättningar älskade dock Karl
den elfte jagten. Det var det enda egentliga nöje, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
