Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\oro de lust- och öfningsläger med hvilka Karl den elfte
förlustade och öfvade sig och sina troppar; och af dem
bildade en här, som sedermera skydde hvarken hunger,
köld eller faror. Det var han, som på sådant sätt tände
det mod och härdade den kraft, som sedermera förde Karl
den tolftes vapen. Karolinernas namn, liksom deras
egenskaper, böra erinra oss icke blott om sonen utan ock om
fadren.
Också i hvardagslifvet och bland gunstlingarna
plägade Karl stundom slå sig lös med hvarjehanda lekar och
upptåg; men vanligtvis af samma art, som de nyss från
lustlägren berättade. Man brottades och kastade hvarandra
öfverända. Stundom valdes en af sällskapet till lekboll,
hvilken då skuffades fram och tillbaka från den ena till
den andra, hvarje gång under ulropet: inte vill jag ha
honom. Det säges ock, att en Klas Narr skall, enligt det
gamla tyska bruket, hafva någon kortare tid som hofnarr
tjenstgjort hos könungen. Välkommen var för öfrigt hvem
häldst, som kunde roa honom med löjliga upptåg och
berättelser; i synnerhet krigs-, prest- och jagt—historier. Bland
andra har slorkvrkoherden, sedermera blifvande biskopen i
Westerås, Matbias Iser, varit af konungen i detta
hänseende mycket omtyckt. Ilan hade ett godt förråd af
putslustiga berättelser och var serdeles lycklig i deras
framställande. Afven förstod han sig ganska väl på konungen
sjelf och på dess lynne, hvilket följande drag visar. För
gjorda förskotter, obetalta löner m. m. ägde han en
täm-ligt stor kronofordran; men hade, oaktadt flere gjorda
påminnelser och erhållna löften, aldrig kunnat utbekomma
densamma. Det var kinkigt att ytterligare tala derom;
ty sådana förnyade kraf blefvo ofta ganska illa upptagna;
och Iser ville ej utsätta sig för faran att på sådant sätt
förspilla konungens nåd. Han visste ej på länge, hur han
skulle erhålla sina penningar eller komma fram med någon
ny påminnelse derom. Slutligen uttänkte han följande
puts. Vid en uppvaktning hos konungen hade han inuti
kullen af sin hatt laggt ett papper, som föreställde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
