Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungamagt och eget majestät, ödmjukade han sig dock
alltid djupt inför konungarnas konung; bekännande att
hans voro de riken, som blifvit lemnade i de jordiska
furstarnas vård; att hans var den magt, som blifvit åt
dem uppdragen; att honom tillkom äran för de segrar,
de vunnit; och att af hans herrlighet var deras jordiska
majestät ett blott svagt återsken. Det tadel och de
förebråelser, som blefvo med Guds ord och på Dess vägnar
mot konungen framställda, dem underkastade han sig med
vördnad och ödmjukhet. Samma sinnelag visade sig ock
vid andra tillfällen. I den under arbete varande
psalmboken hade Svedberg författat den för en konung skrifna
bönepsalm, som under N:o 320 lästes i vår gamla
psalmbok. På några ställen deri förestafvas ord af djup
ödmjukhet och syndabekännelse. Der lästes redan i första
versen:
Jag kommer för dig, Herre,
Med ödmjuk bön och röst,
Fast synden vill, ty värre!
Förtaga all min tröst
Så är du dock så blid,
Att du ej synd förviter,
När man af hjertat liter
På dig i alian tid.
Någon tanke på enväldet, reduktionen och på stora
kommissjonen tyckes äfven hafva legat Svedberg på hjertat
vid nedskrifvandet af 12:te versen, så lydande:
Den magt, du, Gud, mig gifver,
Är blott din nådeskänk;
Jag dig ock den tillskrifver.
På mig, o Herre! tänk,
Och gif din Helga And’,
Att jag till synd ej skrider,
Ej gör, att någon qvider
Om våld uti ditt land.
Svedberg befarade väl, att dessa ord skulle måhända
blifva illa uttydda och upptagna; men hans samvete tillät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
