- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
80

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

das till understöd åt de fattiga o. s. v. Det blef alltså
ingen färd af; utan drottningen skulle söka återvinna sin
hälsa dels genom läkemedel, dels genom ändrade
lefnads-vanor. På sitt Karlberg företog hon derföre den ena
spatsergången efter den andra. Men snart ökades
svagheten så, att hon icke mägtade gå uppför dervarande
slottstrappor. Redan 1690 började röda fläckar visa sig öfver
hela kroppen och flygande giktplågor antastade höft, sidor
och hufvud, öfvergående slutligen till händer och fötter.
Våren 1693 mägtade hon stundom icke ens gå tvärt
öfver golfvet. Läkrarne voro ej rätt ense om beskaffenhe-

ten af hennes sjukdom; men hvad alla gemensamt insägo,
var, att samma sjukdom tilltog dag för dag, och det nu
mera så häftigt, alt man snart väntade den sista.
Drottningen motsåg den icke blott med undergifvenhet, utan
ock med glädje; ty, sade hon ofla, Jesus är mitt iifoch

döden är min vinning. Hennes kännedom af det uppenba-

rade ordet och hennes förtröstan på dess innehåll
fram-slodo vid detta tillfälle i en serdeles fördelaktig dager. Med
en mängd hugnande bibelspråk tröstade bon både sig sjelf
och andra, och det med en värma och en fyndighet, som
väckte allas förundran. Dessa känslor och det
utomordentliga tålamod, hvarmed hon bar sina lidanden, voro
ingendera tillejorda eller beräknade på menniskopris.
Tillfälligtvis blefvo några af hoffolket vittnen till hennes
uppförande också under de timmar, då hon trodde sig vara
ensam. Men äfven då hördes från hennes läppar antingen
blott tysla suckar, eller ock ord af kristlig undergifvenhet
och saligt hopp. Detta hopp ville hon än en gång
bekräfta genom nattvardens begående och det icke i sitt
enskilda rum, utan i sjelfva templet. Det var dagen före sin
död, som hon trugade sig till denna högtidlighet. Också
voro krafterna dervid så helt och hållet borta, att hon
måste på en stol bäras fram till altaret. Uppträdet
tilldrog sig i slottskyrkan på Karlberg; ty på detta älsklings—
ställe tillbragte hon sina få återstående veckor, dagar,
timmar. Att den sista af dem snart skulle siå, det kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free