- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
81

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid nämnde nattvardsgång tydligen inses af en hvar. Hon
lät derföre till dödsbädden hämta de kungliga barnen och
gaf dem tillsammans och hvar och en serskildt de
ömmaste förmaningar och lärdomar. I synnerhet förehöll hon
prins Karl de dyra pligter, till hvilkas uppfyllande han
var kallad. Sista samtalet med enkedrottningen var
vänligt och innehöll icke ett ord, som erinrade om de fordna
olyckliga misshälligheterna. Afskedet från konungen blef
serdeles rörande. Nu först tycktes Karl inse, hvad han
egt, och hvad han höll på att förlora, och sanningen af hvad
man redan från början sagt honom; nämligen, att det bodde
en engel i Ulrika Eleonoras hjerta. Nu ändtligen blefvo
konungens hittills förhållna ögon öppnade. Engeln stod
fram för hans blick och vältade den hårda stenen från
hans eget bröst. Och ur detta förut slutna hjerta
frambröt nu en kärlek och en sorg, långt häftigare, än någon
kunnat vänta af den starke och stelsinnade mannen. Karl
smälte i tårar; och man såg honom dagligen och
stundligen vid drottningens bädd ängsligt och personligen
deltaga i all den vård och skötsel, som kunde komma i fråga.
Hennes tålamod i lidandet och hennes allt uppoffrande
ömhet hade ändtligen besegrat hans kalla sinne och
verklig-gjort psalmens herrliga ord:

Att intet finns,

Som icke vinns

Af kärleken, som lider.

Nu ändtligen fick alltså Ulrika Eleonora njuta den ljufva,
den efterlängtade, men hittills saknade hugnaden att se
sig älskad af sin make, af sina barns fader. Glädjen
här-öfver uttalade sig i hennes strålande blickar och
tacksamma ord. Men också i denna stund, ännu i sista stunden
tänkande förnämligast på andra, ville hon begagna
konungens rörda sinnesstämning och förnyade derföre sina
fordom hårdt tillbakavisade böner om mildhet och
skonsamhet mot undersåtarne; och i synnerbet mot dem, som
lidit af reduktionen. Ja, hon uppräknade serskildt så många,
Fryxells Ber. XIX. g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free