Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drottningens välgörenhet och sin egen sorg. Än märkligare
är, att han icke af ständerna begärde någon
begrafnings-bjelp; eburu erläggandet af en sådan hörde till bruket.
Karl och Ulrika Eleonora hade i allmänhet varit
mycket främmande för hvarandra. Det tycktes nu, som
konungen velat låta kärlek efter döden förena, hvad
menni-skor hade i lifvet åtskiljt. Det tycktes, som han velat
sammansmälta sin egen sorg med folkets, och sin egen
bild med den saknade drottningens; sökande ängsligt
utplåna hvarje spår, som kunde påminna om den söndring,
som till någon tid olyckligtvis ägt rum mellan de
kungliga makarna. Han ville, att hvar gång svenskarne under
välsignelser erinrade sig den milda Ulrika Eleonora, skulle
de också med deltagande tänka på hennes sörjande gemål.
Han visste sig hafva i många och vigtiga hänseenden
för-tjent detta folks tacksamma tillgifvenhet. Han ville, att
de ytterligare skulle älska honom äfven för hans kärlek
till den af alla älskade drottningen. Också hafva få
förenade konunga- och drottningaminnen varit för svenska
folket kärare än Karl den elftes och Ulrika Eleonoras.
Den sednares mildhet och välgerningar; den förres allvar,
kraft och ordningssinne; bådas enkla och rena seder och
gudsfruktan; alla dessa egenskaper hafva i svenskarnes
hjertan djupt inpräglat dessa konungabilder och tillika gjort
dem till vördade förebilder af en allvarlig och kraftfull
husfader, af en from och gudfruktig husmoder. Så hafva
de fortlefvat i folkets minnen, och så besjungas de ännu
i den allmänt kända och älskade folkvisan, der det om
detta konungapar heter:
Grannsämja, hemfrid och styr på sitt hus
Höll han, som en karl.
Frun, som han fick, var ett dygdenes ljus,
En fröken så rar;
Så from och gudfruktig,
Så sedig och tuktig,
I hushållet dugtig,
Att af detta par
Ar åminnelse qvar
Alla yerldenes dar*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
