Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM SPÖKERIET I ULRIKA ELEONORAS
LIKRUM.
Vid utmärklare personers dödsfall pläga vidskepelse
och folktro vanligen fästa åtskilliga sägner om järtecken
och underbara händelser. Så skedde ock vid detta
tillfälle. Första gången, som Storkyrkotornets klockor
rördes till sorgringning efter Ulrika Eleonora, sprang
kläppen i den största klockan midt ulaf, hvilket i öfvertrons
ögon var ett betydelsefullt tecken. Än mera ryktbar blef
sagan om spökeriet i drottningens likrum. Vi minnas
enke-grefvinnan Lillie, född Maria Elisabet Stenbock; henne, som
var drottningens öfverhofmästarinna och gunstling samt den,
genom hvilken en stor del af allmosorna utdelades. Efter
drottningens död föll hon i en långvarig och svår
sjukdom, så att hon måste stanna i Stockholm och på
sjukbädden; medan drottningens döda kropp hela hösten
igenom låg qvar i likrummet på Karlberg. Men utanför
sistnämnde slott och rum var under samma månader alltid
förordnad en gardesofficer med några soldater för att hålla
vakt. Nu förtäljer sagan, att en natt, då en kapten vid
namn Stormcrantz hade denna tjenstgöring, såg han komma
farande en hofvets sorgvagn, bespänd med 6 hästar och
åtföljd af betjenter med facklor. Kaptenen gick utför
trappan för att taga emot den ankommande. Till sin
förvåning såg han då grefvinnan Lillie stiga ur vagnen; ehuru
han trodde sig veta henne ligga sjuk i Stockholm. Men
han igenkände tydligt både henne sjelf och hennes lilla
knähund, som hon bar på armen. Han följde henne till
dörren af drottningens likrum; men stannade sjelf
utan-före. Då grefvinnan dröjde något länge, tittade han
nyfiket genom nyckelhålet, och fick då till sin stora
förskräckelse se, huru drottningen uppstigit ur likkistan och
stod, som det tycktes lifslelvande, vid ena fönstret under
samtal med grefvinnan. Vid denna syn blef han af
häpnad och skrämsel så beklämd, att han genast började
spotta blod. Bestörtningen och fasan blefvo än högre, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
