- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
101

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM GREFVE GUSTAF CARLSON.

Äfven denna herre räkna vi på sätt och vis till
konungaslägten. Han var nämligen Karl den tiondes
erkända, fast oäkta son, född 1647 l). Uppfostran svarade
mot den kungliga börden. Som barn vårdades han i
riksamiralen Gyllenhielms hus, och fick sedermera till lärare,
den snillrike Erik Lindskiöld. Efter Karl Gustafs död
har Hedvig Eleonora till uppsyningsmän öfver unga
Carlssons undervisning förordnat tvänne riksråd; deribland också
Biörenklou, som hade samma förtroende i afseende på Karl
den elfte sjelf. Hos denne sednare, hos sjelfva
tronarfvin-gen, voro lärarnes mödor till större delen fruktlösa; men icke
så hos halfbrodern på sidolinien, hos Gustaf Carlsson.
Denne förvärfvade rätt vackra kunskaper i hvarjehanda
ämnen och ökade dem genom att besöka främmande
högskolor och länder. Under samma tid hade han ock såsom
frivillig deltagit i kriget mellan Frankrike, England och
Holland, och dervid vunnit både erfarenhet och ära. Med
dessa egenskaper och förtjenster, stod han, en tjugofem-årig
man, vid Karl den elftes sida, när denne 1672 uppträdde
på svenska tronen. Kort derefter eller 1674 blef
Carlsson också utnämnd till grefve och året derpå till öfverste.
Under det följande danska kriget fäklade han till
fäderneslandets försvar, och det icke utan ära; men lyckades
icke att vinna någon ytterligare befordran. Man säger,
att han år 1680 lät förstå sin önskan att bekomma
riks-rådsvärdigheten; men att han fick afslag, och derföre af
missnöje lemnade landet.

Anspråket på en rådsstol, om det verkligen yttrades,
var väl tämligen högt drifvet. Men i allmänhet finner
man här, liksom i afseende på hertig Adolf Johans söner,
att Karl den elfte icke ville med höga befordringar, stora
jordagods elier andra förmåner locka dylika sina slägtingar

4) Se 11. sid. 40.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free