Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stanna inom riket. Han tyckes snarare hafva önskat
deras aflägsnande. Han ville icke hafva nära vid sidan
af sig, eller sin son, eller sin tron de personer, som i
framtida möjliga händelser kunde uppgöra några anspråk pä
samma tron. Han sökte tvärtom hålla sådana herrar på afstånd
från både den ena och den andra. Han följde häri samma
statskonst, som Kristinas förmyndare användt mot
pfalts-zweybriickiska huset; och han gick betvdligen längre deri.
Mellan sistnämnde konung och ifrågavarande
halfbro-der rådde fördenskull icke något så vänskapligt förhållande
som t. ex. mellan Gustaf Adolf och Gyllenhielm.
Tvärtom! grefve Carlsson uppträdde sällan eller aldrig i Karl den
elftes hof och fick af honom ingen vigtigare
förtroendesyssla. Denna tydligt ådagalaggda köld har troligen varit
rätta orsaken, hvarföre Carlsson snart nog lemnade Sverge.
Man har äfven sagt, att det var reduktionens hårdhet,
som jagade honom ur landet. Måhända! vi hafva likväl
icke funnit något säkert bevis för detta påstående.
Förhållandet var, som följer. Karl Gustaf hade år 1659 och
vid den stora utdelning af skånska gods, som då
tillämnades, lofvat honom Fliinge; men denna, likasom de
andra vid samma tillfälle gjorda gåfvorna måste redan vid
fredslutet 1660 gå tillbaka 1). Karl Gustaf hade
dessutom åt samma Carlsson anslagit Börringe och Lindholmen.
Dessa blefvo visserligen 1679 indragna; men det skedde,
såsom Karl den elfte sade, blott för grundsatsens skull;
ty han gaf sin halfbroder till ersättning en lika stor
inkomst i kopparräntorna 2).
<) Jfr 13. 43, noten.
2) Riksregistrat. Kongl. br. till kammar-koll. d. 5 Dec.
4679. Flere författare, och i synnerhet den tidens
nid-skrifvare, omtala- med bittra ord, huru Karl den tionde i
det af honom eröfrade Skåne testamenterade ett par gods
(Börringe och Lindholmen?) åt sin son Gustaf; men att Karl
den elfte af girighet återtog samma gods och dymedelst
utarmade sin broder och dref honom i landsflykt m. m., m. m.
Att Karl gaf samma halfbrodtr ofvannämnde kopparränta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
