- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
109

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Läggom icke sten på börda/ En hvar komme ihåg, att
Gud gifver sin nåd och välsignelse åt dem, honom godt
synes. Och månne vi svenskar hafva förtjent hans nåd?
Pockoms icke med vår Herra Gud; ty så enskildt som
allmänt finnas hos oss grofva synder, hvilka förtörna honom,
och borttaga den välsignelse, hvarmed han förut hugnat
oss. Tänkom efter, i hvad ringa och föraktligt tillstånd
vårt fädernesland var för 70 år sedan; huru. många
herrliga landskap sedermera blifvit laggda under vår krona;
huru våra städer förkofrat sig med handel, handtverkerier
och herrliga byggnader; huru bergverk, åkerbruk samt
rikets inkomster tilltagit! För allt detta tackar man icke den*
gode Guden; icke heller de män, som efter salig konung Karl
Gustafs död med Guds nåd skaffade fäderneslandet en
hederlig fred; och hvilka från den förra bullersamma
tiden och de många fienderna"hjelpt oss till lugn och
trygghet, och lyckats bibehålla denna fred i flera år än någon
förut kunnat drömma om l). Jag säger för sannt; vi hafva
upplefvat ett sceculum aureum 2). Tror du icke mig, så
fråga gammalt ärligt folk, som sjelf ve minnas och af sina
fäder hört, huru det fordom varit. Dock beklagligen!
man aktar nu icke mycket de gamlas ord; de unga
förstå det bättre; så mena de. — Men hvad är då
orsaken, att allting så till olycka förbytes? Hvilka äro de
grofva synder, som nu mer än förr bedrifvas? Jo, först
otacksamhet emot Gud; ty hvar höres den ödmjuka
tacksägelse, som vi äro honom skyldiga för all den nåd, oss
blifvit bevisad? Den andra synden är högfärd och
högmod. Den ene vill icke efter Guds skickelse vika för den
andre 5): Är den ene högrej så afundas den andre der-

4) Det är om sin egen, och sina kamraters förvaltning, som
Brahe gör denna målning.

2) »En gu 11 ål der.» Detta uttryck förekommer icke i den
förevarande skriften •, men blef ofta af Per Brahe användt
att nedtysta den tidens missnöje och klandermän.

3) Har afseende på rangtvisterna mellan ämbete och börd,
mol-lan ofrälse och frälse m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free