- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
119

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1676 blef han för sitt upplopps-försök tagen i fängsligt
förvar, såsom förbemäldt är 1). Detta skedde genom rådet.
Då och just vid häktandet påträffade man i hans rum De
]a Gardies nämnde försvarsskrift. Med alla sina
tillvitelser både mot hela rådet och mot flere dess enskilda
medlemmar, blef den sålunda omedelbarligen framlaggd på
rådsbordet 2). Nu uppstod mycken ovilja, ech de angripne
fordrade en formlig rättegång till vederläggande af dessa
De la Gardies beskyllningar. Karl afstyrde en sådan
riks-förargelse och befallde i stället, att alla de utspridda
af-skrifterna skulle samlas och undertryckas 3). Så slutade
första trätan om denna på sin tid rvkfbara uppsats.

Vi minnas, huru De la Gardie under sin olycka i
slutet af 4675 ville taga afsked, och huru han försäkrade
sig ingenting högre önska än lugnet och friden m. m.
Sommaren och hösten 4676 fick han också njuta ett
sådant lugn; ty konungen tillät honom att hela tiden stanna
på vestgöta-godsen, på Höjentorp och på Leckö. Det
tyckes äfven hafva helt och hållet berott på honom sjelf att
få njuta detta lugn, så ostördt och så länge som möjligt.
Men han var nu nästan helt och hållet utesluten från

allt deltagande i ärendenas gång, och detta kunde hans
oroliga och ärelystna själ icke lida. Han var tillika helt
och hållet stängd från hofvet, från konungens person; och
afven detta blef i längden odrägligt för den efter gunst
och utmärkelse alltid fikande mannen. Han vantrifdes i
denna skugga och började längta efter nådens solsken och
göra ett och annat försök att draga till sig dess strålar.
Gång på gång uppvaktade han konungen med bref

och uttryck af den mest smickrande tillgifvenhet. Han

hedyrade t. ex. huru det var honom omöjligt att lefva

4) So 16. 446.

3) Riksark. M. G. De la Gardies bref till konungen d. 9
Aug. 4678.

■3) Riks ark. Kongl. Majitsj originalbref till rådet d. 48 Sept.
4676.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free