- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
140

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*

fylldt. Gång efter annan lades beslag på än den ena, än
den andra inkomsten. De la Gardie kunde ej beiier vänja
sig vid den beräknande sparsamhet, som hans nuvarande
läge fordrade. I synnerhet såg man honom af kärlek till
vetenskaper och konster glömma sin egen nöd och göra
icke obetydliga uppoffringar. Medan reduktionen och
enskilda fordringsägare anställde hos honom den ena
utmätningen efter den andra, skänkte han dock till utgifvande
af Rudbecks Campi Elysii penningesummor, hvilka för hans
nuvarande torftighet voro ganska kännbara; och när
reduktionen drog in en af hans större boksamlingar, började
han oaktadt allt sitt betryck att anlägga en ny dylik.
Ehuru de årliga tillgångarne icke voro obetydliga, råkade
han dock slutligen på sådant sätt i en ganska nödställd
belägenhet. Maria Eufrosina måste också mer och mer
tillgripa sina smycken, och de på Wännegarn befintliga
lösören, hvilka alla voro hennes enskilda egendom. Under
hela det sista året inskickades till Stockholm den ena
prydnaden, det ena dyrbara husgerådet efter det andra för att
säljas och sålunda skaffa medel till de dagliga utgifterna.
Så bortvandrade praktfulla brädspel, ljuskronor, guld- och
silfverbägare, till och med ett guldstop, som furstinnan
ärft från sin morfader, konung Karl den nionde. Man såg
De la Gardies tjenare hela året igenom springa kring i
hufvudstaden och utbjuda dessa och dylika dyrbarheter.
Ofta måste de säljas till orimligt nedsatta priser; emedan
köparne kände säljarens förlägenhet och derföre envist
un-derbjödo varans värde. De penningar, som sålunda
er-höllos, måste genast utbetalas för dagens ofta ganska
tarf-liga behof, t. ex. slagt, ljus, svagdricka, malt o. s. v. En
gång hemförde betjenten blott sex ljus; man hade ej råd
att på en gång taga flera. En annan gång förklarade
apotekaren, alt han icke mer ville lemna några läkemedel,
utan mot kontant betalning. En tredje gång begärde
bagaren qvarstad på De la Gardies lösören, såsom betalning
för taget bröd l). Fegerstierna likaledes för en kronans,

4) Rådsprot. d. 15 Febr. 4686.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free