- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
156

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Reduktionen hade indragit största delen af de gods,
till hvilka Sverges grefvar och friherrar förut skrefvo sig.
Några bland nämnde herrar fortforo likväl att begagna
de gamla tilliarna; t. ex. Brahe, grefve af Wisingsborg ;
De la Gardiegrefve af Leckö, o. s. v. 1); men detta innebar
ett slags anspråk pä ifrågavarande gods. Karl lät derföre
strängeligen befalla adeln att hädanefter icke taga namn af
andra gårdar, än sådana som hörde till deras egen slägt.
Äfven De la Gardie fick en dylik tillsägeise. Svaret är
märkligt nog. Jag eger, skref han, i hela verlden icke
ens ett torp; än mindre något gods, som jag skulle kunna
taga titlel af. Vid sin ankomst hit till Sverge för 120 år
sedan har min farfars far icke fört med sig något annat än
namnet De la Gardie. På lika sätt måste jag hädanefter
nöja mig med delta namn ensamt och allena, dock förenadt
med ett godt samvete. Mot förfädrens förtjenster kunna
mina ej heller nämnas. Också har lyckan icke
qvarlem-nat någonting, Iwaröfver jag kan yfvas och berömma mig.
Karl har visserligen känt de förebråelser, som lågo i
dessa ord. Också fick De la Gardie stundom erfara
verk-ningarne af hans misshag. En gång måste han uppbära
en hård skrapa, såsom den der i hofrätten visat egen
försumlighet och derföre ock ötverseende med andras. De
la Gardie svarade ödmjukt, dock manligt; och påstod
be-stämdt, att han icke förtjent dessa beskyllningar. Märkligt
är ock, att oaktadl sådana förebråelser och ett
sådantgen-mäle, har konungen oafbrutet uppdragit åt honom det ena
vigtiga värfvet efter del andra. När De la Gardie slutligen
för att vårda sin försvagade helsa nödgades begära tjenst—
ledighet, yttrade Karl sin oro deröfver och tillika sin önskan
att än länge få tillgodonjuta De la Gardies redliga, trogna
och nyttiga biträde.

Denna önskan gick ej i fullbordan. Redan år 1694
afled De la Gardie då blott 47 år gammal. Han fick sitt

1) Vi känna ej säkert, om det var dessa eller andra slägter,
som bibehöllo ifrågavarande tittlar. De tvänne ofvanstående
äro anförda blott som förklarande exempel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free