- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 19. Karl den elftes historia. H. 5. Karl den elfte och hans samtida av konungahuset och af högadels- och råds-partierna /
174

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra best och altidh hwarit uthi alla aclsioner uthi Skånr*
uppå en flygel medh hivar and Ii ra iagh väntar edher wists
hijt i höst. Mer och mer ogerna biföll han den förnyade
årliga tjenstledighet, Bielke begärde; och slutligen
förklarade han sin bestämda önskan, att få honom tillbaka igen;
sin verkliga längtan derefter; — och sitt fasta beslut att
här hemma i Sverge förse sin kära Bielke så väl, att
denne icke skulle behöfva söka främmande herrars tjenst.
Karl bjöd till att hålla sitt löfte. Inom loppet af 1687
utnämnde han Bielke till general, kongl. råd, grefve och
generalguvernör i Estland; och när Bielke visade mindre
lust för sistnämnde befattning 1), lät Karl pruta med sig
och utnämnde honom i stället till den vida angenämare
och fördelaktigare platsen att vara generalguvernör i
Pommern. Jag hoppas, skref han, att min kära Bielke skall
återupprätta del olyckliga och förstörda landet. Karl gick
än längre. I sina bref anförde han, beklagande och
ursäktande, den rikets nöd, som hindrade honom från att
gifva en belöning, svarande mot. konungens önskan och
Bielkes lorljenster; men tilläde han med sitt vanliga
ordspråk: mina ämbetsmän kunna visserligen blifva saliga,
men icke rika. Karl nedlät sig ytterligare att serskildt
försäkra Bielke om rigtigt utbekommande af den lofvade
lönen, till och med att öka den med gods och gåfvor.
Ja konungen sökte tvärtemot sin vana att i sjelfva sättet
för dessa nådebevisningar inlägga någonting fyndigt och
förekommande. När Bielke i Januari 1687 från Ungern
återvände till Sverge och uppsökte konungen i Örebro,
skickade denne Wallenstedt emot honom ned på
Hjelma-ren för att der och redan i förväg öfverlemna honom full—
magten att vara kongl. råd; på det Bielke skulle, som så-

4) Enligt undra källor önskade Bielke just denna mindre
vigtiga plats; emedan han hoppades att kunna från densamma
bekomma tjenstledighet och tillfälle att ytterligare deltaga
i ungerska kriget; hvilket han förutsåg icke skulle så lätt
beviljas, om han i stället komme till Pommeru.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/19/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free