Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segrande; men, som man trodde, från en framtid, prydd af
än skönare lagrar.
Sonens, Anders Lilliehöks, ungdom gaf stora
förhoppningar. Med lätthet förvärfvade han så utmärkta
kunskaper, att icke blott flere den tidens lärda hälsade honom
med latinska lyckönskningsverser, utan han sjelf kunde
ock besvara dem på samma sätt. Man har efter honom
ganska många dylika skaldestycken l). Som ämbetsman
ådagalade han sedermera mycken drift och förmåga, likaså
redlighet och kärlek till fäderneslandet. Men framgången
svarade icke mot egenskaperna och förtjenslen. Orsaken
låg i ett lynne, som led af häftighet, oro och ärelystnad;
alla tre drifna till så betänklig höjd, att de föranledde
mycket obehag. Hos Karl den tionde var han i början
ganska väl upptagen; men blef sedermera enligt sägen på
ett snöpligt sätt bortvisad 2). Med De la Gardie låg han
i öppen fejd. Under en beskickning till Danzig råkade
han med denna stads borgerskap och styrelse i en så
häftig ovänskap, att de på nära två års tid aldrig inbjödo
honom till sina högtidligheter, aldrig svarade på de besök,
han hos dem gjorde. Första gnistorna voro blott några
småsaker; men Lilliehöks hetta bragte dem till brand och
till en ömsesidigt retande skriftvexling. Än rvktharare
blef dock hans träta mot kurfursten Fredrik Wilhelm af
Brandenburg. Den inföll under nämnde herres krig emot
Sverige. Lilliehök var vid samma tid svenskt sändebud
dels i Warschau, dels i Danzig. På båda ställena sökte
han naturligtvis främja Sveriges fördel och motarbeta dess
fiende, kurfursten 3). Ord och skrifter voro enligt
Lilliehöks vana hvassa nog; kurfurstens svar blefvo ej mildare.
Deraf uppkom slutligen en strid, icke blott å ämbetets
vägnar, utan ock af personlig förbittring. I ett samtal
1) Linköpings ark. Carmina suec. poet. vol. V. 7.
2) Se Fryxells handl. :l. 118. Andra källor innehålla
motsatsen.
3) Se H8. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
