Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
beslöt Magnus Nilßon att alldeles förkroßa Eriks
magt. Han församlade derfore i tysthet 20,000 man
från Jutland och öarna, med hwilka han drog mot
Erik, som blott hade Fjalland och Skåne. På det
att Erik ej skulle få någon underrättelse hårom, låt
han noga bewaka alla Selands stränder mot Skåne,
men Magnus Sarcson, en af Eriks mån, nedhiszade
sig en natt med ett tåg från Stensons klint i en båt,
hwarmed han rodde öfwer sundet och underrättade Erik
om den förestående faran. Någon tid derefter kom
hela Danska krigsflottan och lade till wid Fotewiken
eller Fotewig, ej långt från Skanör, och låt Magnus
straxt sitt krigsfolk stigai land, uppställande dem utan
någon synnerlig ordning, ty han föraktade Eriks magt.
Med prins Magnus följde fem biskopar samt många
prester, och som det just war annandag pingst, så råd-
de biskoparna prinsen, att ej genom en strid begå sab-
batsbrott. Meri Magnus brydde sig icke hårom, utan,
då hans folk syntes förfagdt, uppmuntrade han dem,
sägande: "Hwarföre frukten j,mine tappre mån?
"Wi åro ju 20,000 bewapnade karlar, med hwil-
"ka wi kunna taga in fjelfwa Rom." Likwål
war hans folk beständigt nedslaget.
Men med konung Erik war Erkebiskop Asker af
Lund Han uppmuntrade Eriks folk, forestållande dem,
att fega och modlösa man ej Woro Gudi behag-
liga, och att alla skulle anda en gang dö; men
den, som nu strider manliga, kan wara söker
om sina synders fullkomliga förlatelfe. sa, er-
kebiskopen befallte sina prester att ga omkring i krigs-
hären och gifwa månnerna aflösning Erik sjelf talade
också till dem, erinrande dem huru nedrigt konung
Uils och prins N7agnus hade mördat bank-, bro-
der, Knut Laward, samt konungarnas öfriga
illbragder, hwilket allt nu borde l)amnas. Hela
håren ropade, att de wille lefrra och dö med Erik, och
tågade få frimodigt ned mot Magnus, hafwande sitt
rytteri framför sig. Danska håren stod wid byn Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
