Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Wid denna tiden bodde på Saris i Wirmo soc-
ken en rik bonde, benämnd Lalli, som hade antagit«
kristendomen. Denne Lalli hade för ett begånget mord
blifwit af biskop Henrik dömd till en ganska strång
kyrkoplikt, hwaröfwer Lan mycket ivredgades. NU
bände det, att biskopen på en af sina resor kom till
Sakris, under det Lan war borta, och begärde han
då af Lallis hustru att få, det han och hans följesla-
gare behöfde. På denna tid, då så få resande får-
dades, funnos nemligen hwarken goda wågar eller
några gåstgifwaregårdar, utan ansågs det wara hivats
och ens pligt att med gästfrihet mottaga den magsa-
" rande. kedde det annorlunda, så uppbröto ofta de
resande med wåld bondens lada och wisthus och togo,
hivad de behöfde. Oetta kallades wåldgästning Då
nu Lallis hustru nekade mat, låt biskopen med wåld
taga, hwad nödwändigt war, men gjorde för öfrigt
ingen skada, fortsättande sedan sin resa till norra
Finnland. Strart derpå kom Lalli hem» hwilken,
då han förnam, ljwad biskopen gjort, bewåpnade sina
karlar och reste iwredesmod efter och hann honom
jnst då han färdades isen ofwer Kjulockråsk FJan
angrep biskopen straxt, och slog honom utan möda
ihjel. Derpå tog han biskopsmößan oci) satte den på
sitt hufwud, for så hem uti triumf, och steg med
denna huswudbonad in i sin stuga, sågande åt hu-
strun: Nu har jag dräpt björnen. Men munkar-
na betat-Ta, att nämnd det Underiverket tilldragit
fig, att da L.:I«i flislle lyfta rntsfean af lnifwndet, satt
hon der så fas» att hon ej kunde borttagas meo mins-
dre, an att hår och tnifwudsnsål följde med. De krist-
na Upptogo biskopens söndersaraade kropp och förde
« den till Nousis, der lians- graf ännu smiesh Likwål
saknade de hans aibxstzjsgna tumme, lnrsilken de ej foc-
niådde leta rått på i -,cn myckna snott Men äfwen
denna igenfanns etter berättelsen på följande satt.
Wären efter Stt Henriks dod isande sig, att en bon-
de, som rodde öfiver Kjulo-traik, sög en korp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
