Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
likwäl icke förmå sig att låta straffa sina orättrådiga
tjenare, utan sökte beständigt undanflykters ty han
wille nedkufwa alla tre rikenas frihet och sedan öfwer-
lemna dem såsom ett enwåldsrike och stort jordagods
åt sin stigt till arf och egendom, sökande icke folkets
bästa utan sina anhöriges winning. Alltsä blef den
förlikning, här skedde, ganska löslig och wacklande uti
alltz och många bland klagopunkterna uppskötos till
ett nytt möte. Det förnämsta, som afgjordes war:
att konungen blott ägde tillsätta fogdar pä Stock-
holm, Nyköping och Kalmar efter eget wal.
De andra skulle wara Swenlkar och med rädets
samtycke walda. All den förra owänlkapen skul-
le wara föriäten och förgäten, och Engelbrekt
förordnades till fogde pä Orebro slott. Wida-
re siktrlle riksdrots och riksmarlk tillsättas att
styra riket under konungens fränwaro och ha-
de deßa embeten allt sedan drottning Margare-
tas tid warit obesatta. Krister Nilßon Wase blef
riksdrots och Karl Knutßon Bonde riskmarsz men hwar-
ken fingo de weta, hivad som äläg deras embeten att
göra, eller bwad biträde de dertill skulle äga; och då Karl
Knutßon härom frågade konungen, swarade denne ha-
steliga: "Wakta dig blott, att du ej Utsträcker
dina fötter längre, äitzskinnfällen räcker till;" och
widare besked fick han ej. Sä snart nu konungen en-
ligt förlikningen hade erhållit alla slotten tillbaka af
Sirenitamch började ban straxt att twärt emot sitt löf-
te och man rådets samtycke ditsånda främmande fog-
dar. Swenska rådsherrarna bådo då de Danske göra
konungen föreställningar härom, men det hjelpte icke.
De gingo då sjelfwe att frambära fina klagomål, men
han fnsarade dem lvärdeliga, att han ingalunda wil-
le wara deras jal)erre, tillaggande, att derest ej
herrarna hjelpte till, fä hade aldrig Engelbrekt
kunnat göra honom sä mycken skada, och började
han således att åter uppröra den fordna fiendskapen,
hwilken enligt förlikningen skulle hafwa warit förgäten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
