- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska tiden (frakturstil) /
153

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

Engelbrekt hade fått bud att infinna sig hos rik-
«sens råd i Stockholm, emedan de hade en angelägen
öfwerläggning med honom. Som han ännu war gan-
ska swag af sin sjukdom, så kunde han ej rida land-
wågenz men ·wiljande hörsamma kallelsen, beslöt han
att resa sjöwagenz och war han så matt, att ban
måste lyftas af och på hästen, då han fördes ned från
Orebro slott till stranden af Hjel.1naren Hår hade
han twånne båtar i beredskap, uti hwilka han steg
med sin hustru och barn samt några få tjenare, och
började så resa till Stockholm.

Hjelmaren år de första milen från Orebro ännu
en smal och obetydlig insjö, bestående af twenne små
fjerdar, af hwilka den sista slutas med Björksundet.
Detta sund uppkommer genom en stor halfö, på hwil-
ken Göksholm ligger, och bakom detta sund widgar sig
Hjelmaren till en ganska stor och ansenlig sjö. kallad
Storfjerden. Det led redan på aftonen den 3 Maj
1436, då Engelbrekt kom till Björksundet, och all-
denstund han icke wille gifwa sig ut på Storfjerden
under mörkret, beslöt han att taga nattlåger på en
liten holme straxt till höger utanför sundet. Hans
folk warnade honom tvål för hans fordna owån, Bengt
Stenßon på Göksholm der bredwidz men han förlita-
de sig fulleligen på den frid och förlikning, han nyli-
gen"med denne herre i Orebro hade ingått. De stego
alltså i land, uppslogo tallen och tånde’en liten eld
för att wårma sig wid. Snart fingo dese- en fullta-
stad båt komma från Göksholm och herr Måns, för-
bemälte Bengt Stenßons son, war deruppå. Då sade
Engelbrekt: mun skolen j se, att herr Bengt ar
mig wanlig och will bjuda mig till sig på-) Göks-
holm; dock kan jag ej komma för min stora
krankhets skull. « Derrå såide ban en af sina tje-
nare till att wisa ett godt landstigningsftålle för båten.
Men så snart den lade till stranden-, iorana Måns
Bengtßon med en yxa i banden ud« .2.xdade dit, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free