Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Snart utbredde sig rundt omkring uti nejden un-
derrättelsen om det föröfwade mordet. Bönderna ström-
made i raseri till Göksholm, för att hämnas på mör-
darenz men han hade redan flytt bort, och hans tje-
nare förswarade det höga fast murade slottet, så att
bönderna ej förmådde deremot uträtta uägotz men
utanför slottet uppbrånde och förstörde de allt. Emd-
lertid låg Engelbrekts lik qwar på holmen. Bönder-
na skyndade dit, och under strida tårar upptogo de
den älskade höfdingens sondersargade kropp, förde bo-
nom till Mellösa kyrka och begrofwo der under klagan
och sorg honom, som war deras enda skydd och hjelp,
då de alla förtrycktes. Sedan, sökande ett ansenliga-
re hwilostölle åt sin höfding, förde de hans lik till O-
rebro, hwarest det blef nedsatt uti stadskyrkanz och så
fast war tron pi hans oskuld och redlighet, att mun-
karna påstodo, det underwerk skedde wid hans graf,
liksom wid ett helgons,
Karl Knutßon blef genom Engelbrekts död fri
från en farlig medtaslare om högsta magten, och tyck-
te derföre ej illa om Måns Bengtsons gerning. Ja,
han utgaf straxt ett påbud kring hela riket, att ingen
skulle antasta eller ens förklena Måns Bengtßon för
denna sakens skull. Men denne dlef dock icke ostraf-
fad. Snart kånde han den bittraste ånger öfwer fin
illgerningz ja han wille i förtwislan deröfwer mörda
sig sjelf, om han ej hade blifwit hindrad. Emedan
han af Danskar blifwit härtill förledd, hatade han och
hans son allt, hwad Danskt war, så att de aldrig kun-
de utan harm höra dem omtalas. Men all hans än-
ger förmåddde ej utplåna det begångna brottet. Fol-
ket betraktade Måns Bengtßon alltid med en hemsk
afsky, och tyckte sig i de mißöden och olyckor, som se-
dan förföljde hans ätt, igenkänna himmeens straff öf-
wer det oskyldiga blodet. Det berättas ånnu, att-trål-
naden af Måns Bengtßons mor, som af girighet äf-
wen skulle hafwa uppåggat sin son till mordet, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
