- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska tiden (frakturstil) /
187

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

som woro der, blefwo utan barmhertighet satta om-
bord på en skuta, som midt i den kalla och stormiga
wintern, skulle föra dem öfwer till Pommerska trallen,
hwarifrån de singo sjelfiva uppsöka sin landsflyktige
fader i Danzig.

12 Kap.
Cdm konung Kristian ven förste.

Erkebiskopen ämnade inkalla konung Kristian;
men så stort war redan hatet mot utländska herrar, att
han måste högtidligen lofwa både bönder och borgare
att ej intaga främmande konung i landet. Men att
bryta ett löfte låg föga magt på för Jöns Bengtsson.
Han och hans anhängare skrefwo hemligen till Kristi-
an och bådo honom skynda med en stor flotta upp i
Stockholmsskären. Kristian kom, och folket wißte ej
något utaf, förrän han af erkebiskopen och deß parti in-
fördes i Stockholm och kröntes i Uppsala 1457 den
29 Juli. Kort derefter blef äfwen Kristians son, Jo-
han, hyllad som sin faders efterträdare. En rättegång
anställdes mot Karl Knutsson, hwilken af sina omän-
ner dömdes som landsförrädare, och förlorade alla sina
egodelar i Swerigez och tyckte sig nu Kristian wara
temligen befästad på Siveriges tron.

Konung Kristian regerade några är bortåt uti
fred och ro; och han war ej heller hwarken någon
elak menniska eller oduglig konting. Likwäl war han
alltför swag att föra styret uti så stormiga tider, och
han begick många fel, hwilka slutligen störtade honom
från tronen. De löften, han wid sin kröning med
heliga eder bekräftat, bröt han oförsynt, och, ehuru
sådant roar ganska wanligt under deßa ohyggliga ti-
der, så wäckte det likwäl harm och ivrede, och gas hans
fiender anledning till uppenbara klagomål. Eme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free