Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Då erkebiskop Jakob Ulsßon stck höra, att konungen
och erkebiskopen i Danmark fått af påfwen tillstånd
att det anlågga ett universitet, tyckte han samt herr
Sten, att Siverige ingalunda borde wara- såmre ån
Danmark, utan började de gemensamt att arbeta hos
påfwen för att få samma rättigheter för Severige. Det
lyckades, och således bles Upsala akademi stistad.
Det som mest sörsirårade rikets « styrelse för herr
Sten, war de adeliga herrarnas stora magt. Deßa
sutto på sina befastade borgar, och hade alltid hos« sig
en stor skara beiråpnade swenner till sitt förswar. Of-
wer underhafwande och bönder titöswade de, enligt då
gällande författningar, uteslutande domsrått, så att de
woro hwar och en liksom en liten sjelfstlindig ko-
nung. spåras följde beständigt oordningar. Wana
att alltid befalla, wille de ogerna lyda, om det också
irar konungen. Sins emellan förde de blodiga fejder-
lnvaraf landet led. Deras landtbönder blestro allt mer
förtryckta och utsugna, och som deßa herrar genom sin
stora rikdom woro i stånd att beståndigt köpa under
sig nya hemman, så aftog på detta sått småningom
de fria böndernas antal, och mot allt detta fanns in-
gen hjelp, så långe adeln och presterskapet På herre-
dagarna ensamma bestämde, hivad som skulle göras
eller ej. Derföre irar det som Sten Sture kallade
afwen borgare och bönder till riksmötena för att ge-
nom deras talrikhet motwåga herrarnas magt. Det-
ta bruk blef sedan bibehållet af de andra Sturarna
och Wasakonungarna, och derigenom har Sweriges all-
moge blifwit ansedd och fri, då den i de flesta andra
lånder nedsjunkit i förakt och träldom. Herr Sten
inkallade inga nya medlemmar uti rådet i de aflednas
ställe, ämnande sålunda både förswaga rådet och icke
kånner, hette Dialogus Cieaturarum Moranzatus,
tryckt 1483.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>