- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska tiden (frakturstil) /
246

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

Men ännu wäntade honom swårare motgångar-.
En stark och ihärdig motwind hindrade honom att
komma ur skären, hans munförtäder woro redan slutz
och hungern begynte infinna sig på hans flotta. Han
gjorde en oförmodad landstigning, trängde ända fram
till Upsala, brände staden och kringliggande byar och
drog med det rof, som han kunde sä, hastigt tillbaka
till skeppen. Men detta tvar otillräckligt för så män-
ga och blef snart förtärdt. Winden tvar honom städ-
se emot; snart felades återigen mat och hans föttwif-
lade tjenare började fly frän honom och öftrergå till
herr Sten. Dä tog han sin tillflykt till list. Han
sände fredsunderhandlare till herr Sten, och försäkrade-,
att han wore färdig att sluta en fast och ewig
fred och förlikning mellan häda rikena och be-
gärde derföre ett stilleständ, samt att herr Sten
wille komma till samtals med honom pä flottan.
—- Den ädelmodige herr Sten hörde deßa anbud med
glädje; han önskade ingenting högre än att kunna för-
skaffa folket fred och ro. Han begagnade sig ej af
Kristians olycka till att alldeles förstöra honom, utan
tänkte i sin rena och storsinta själ att med ädelmod
och godhet tvinna sin fiende. Han skänkte honom der-
före det begärda stilleståndet, och som han tväl kände
den stora hungersnöd, som Danskarna ledo, sä lät han
föra till dem kreatur och allehanda munförtäd, fä att
de äteri.«e11 singo allt, hivad de behöfde. Han wille
äfwen resa ut på flottan till det begärda samtalet med
Kristian, men hans wänner och tädet satte sig dere-
mot, fött-ställande honom, huru föga det tvar att lita
på konung Kristians löften. Den öppenhjertige, red-
lige herr Sten kunde liktväl icke förmås att sätta tro
till en sådan läghet, utan fortfor att wilja resa. De
förklarade rådet, att, i händelse herr Sten fore
till Kristian, sä ämnade de straxt wälja sig en
ny riksföreståndare, ty de woro säkra om att
aldrig fä herr Sten mera tillbaka ur konun-
gens händer. Härwid besinnade han sig och stanna-

«s»C-d-7N SIW- .-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free