- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

befäl vid norrska gränsen, men till konungens närmar©
förtroende kom han aldrig mer. Det rådande partiet
fruktade emellertid, att något sådant kunde inträffa, och ville
derföre nödvändigt få honom bort ur riket. Man föreslog
ock, att han borde omigen som general-guvernör skickas
till Pommern. Königsmarck ville ej. Han var krigare,
och önskade att blott som sådan blifva anställd; men
krigsbefälet i Pommernpåstod han, vara så ringaatt
det knnde ganska väl af en vanlig öfverste bestridas.
Dessutom stod han, som förbemäldt är, i fiendtligt
förhållande till Stralsunds borgerskap o. s. v. Men ingenting
’ hjelpte. Oaktadt alla ursäkter och undflygter måste han
begifva sig till den motbjudande platsen.

Emellertid hade Karl den elfte från och med sin
tronbestigning 1672 börjat med allvar och stränghet
utföra 165 5 års reduktionsbeslut. Gamla Königsmarck var
en bland dem, som skördat mesta nyttan af föregående
slösande förvaltningar. Han hade fått stora förläningap,
serdeles i Bremen, och ansågs hafva vid sin död åtnjutit
130 till 140,000 riksdalers årlig inkomst. Den reduktion,
Karl den elfte nu 1673 började anställa, afsåg icke blott
en fjerdedel af alla dessa förläningar, utan ock slägtens
grefskap, Westervik, hvilket reduktionen redan 1656 velat
taga, men som Karl Gustaf då återgaf. Nu och vid pass
1674 ämnade Karl den elfte indraga detsamma. Men han och
fäderneslandet kände sig i behof af nu varande innehafvaren
Otto Wilhelms värja och fältherreskicklighet. Karl den
elfte måste derföre beqvämä sig att följa den eljest tadlade
grundsatsen; nämligen, att icke med för stränga
indragningar stöta en utmärkt man för bufvudet. Från
reduktionens fordringar gjordes alltså till fördel för Otto
Wilhelm Königsmarck några undantag, genom h vil ka han fick
behålla flere betydliga inkomster af grefskapet 1); hvar-

0 R iksregistrat. d. 18 Juni 1675, samt Nordin, fol.
bunden 30. Kungl. brefvet d. 23 December 1675, samt (k
10 April 1678.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/20/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free