- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
27

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag måsle ock bekänna, att denne visar mig en parfait
amour 1) och talar anständigt och förståndigt om allting,
äfven om sin med friare. Jag ville likväl mycket häldre
ega min Melinto, om det tillätes. Men när nu hela
verl-den ser, att jag till det yttersta gjort allt, hvad i min
magt står, då ma man väl förlåta, om jag icke skulle
längre kunna stå emot alla dessa bemödanden ; o. s. v.

Det nämnde mötet mellan Kristina och
riksskatt-mästaren Oxenstierna aflopp pa följande sätt.
Drottningen, som sjelf kallat riksskattmästaren till enskildt
samtal, yttrade der vid: »Jag har hört, att eder son,
grefve Bengt, ämnar fria till Ebba Sparre. Jag är
likväl icke nöjd med en sådan förbindelse. Jungfruns
far ’har åt mig anförtrott alla sina döttrar och deras
blifvande giftermål, och jag har lofvat jungfru Ebbas hand
åt en annan, på hvilken hennes tycke fallit.» Oxenstierna
svarade: min son och jungfru Ebba hafva dock lofvat
hvarandra trohet och det med ömse fr än ders samtycke.
Jag hoppas der före, att eders majestät lemnar sitt bifall
der t ill; häklst de båda ungas sinnen alltid varit böjda
för hvarandra. Kristina invände: jag känner ganska väl,
att detta icke är händelsen ; och har derföre lofvat
jungfruns hand åt en annan. Oxenstierna genmälte: jag
hoppas dock, att ers majestät icke tager ifrån min son hans
fästmö. Men, sade Kristina, jungfrun har icke samtyckt,
och vill icke samtycka. Oxenstierna svarade: om ers
majestät först lofvar att icke med ogunst anse hennes
uppriktighet ,· och sedermera låter genom två till tre
opartiska män begära hennes hjertans tankar, så lärer hon
vidhålla sitt första löfte. Då inföll Kristina med afgörande
ton: dermed må vara, huru som häldst. För den nära
slägtskapens skull kan i alla fall deras giftermål icke
bifallas ; ej heller kan jag tillåta mig att rygga det löfte,
jag en gång gifvit åt grefve Jakob Kasimir. Riksskatt-

1) Fullkomlig kärlek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free