- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
33

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot var hal, artig till och med kruserlig; så att
ovännerna icke sällan gjorde åtlöje deraf. Två sådana
personer tycktes icke vara passande för hvarandra, icke kunna
sluta sig till hvarandra. Och likväl gick saken för sig.
Dertill bidrogo många omständigheter; först och främst
Oxenstiernas verkliga och öfverlägsna duglighet: sedermera
enkedrottningen, hvilken tyckte om hans artiga umgänge;
slutligen och kanske allra mest hans svågrar, de båda
Wachtmeistrarna, hvilka ville genom honom än mer
förstärka sitt parti. När De la Gardie om hösten 1680
upphöjdes till riksdrots, blefvo derföre kansliet och utrikes
ärendena ordentligt öfverlemnade i Bengt Oxenstiernas
vård. Likväl erhöll han icke tittel af rikskansler: tv

J

konungen ämnade redan då afskaffa alla så kallade
riksämbeten. I stället benämndes han kanslipresident, en
tittel, som sedermera öfver 100 år åtföljde sysslan.

För att emellertid kunna ingå och qvarstanna i Karl
den elftes styrelse, sådan denna blef efter 1680, gjorde
Bengt Oxenstierna vid samma tid ett märkbart höeer-om
på sin statsmannabana. Uppfostrad i Axel Oxenstiernas
skola, hade han beständigt med en viss dragning till
ven-ster, hyllat de aristokratiskt halfrepublikanska åsigter,
som voro så vanliga hos den tidens högadel. Man hörde
honom ännu 1680 påstå, att riksråden borde, äfven
ofrågade och af sig sjelfva, gifva konungen de påminnelser·_, de
funno nödiga. En gång yttrade han till och med den
märkliga satsen, att ett riksråds afgifna utlåtande borde
anses för någon ting mer än blott rådgifvande i); o. s. v.
Dylika läror passade icke för en Karl den elftes blifvande
minister. Också hördes de efter 1680 års statshvälfning
aldrig mer från Bengt Oxenstiernas läppar. Tvärtom var
det han, som 1681 först uppsatte den skrift, genom
hvilken rådsherrarna skulle frånkänna sig pligten och
rättigheten att oombedda framställa sina råd; och som
sedermera sökte öfvertala samma herrar att underteckna samma

4) Rådsprot. d. 22 Decemb. 4680.

Fryxclls B<r. XX.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free