- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
132

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedlighet och ordning inom fäderneslandet. Hans härkomst
var ringa; fadern och modren, begge bondebarn, hanno
ej till någon annan plats än en skräddareverkstad i
Kalmar. Men i fromhet och gudsfruktan stodo båda så
mycket högre. I sådana dygder uppföddes ock deras son;
och emedan denne visade samma själsriktning och jemnväl
en utomordentlig fattningsgåfva och lärgirighet, blef han
tidigt både af dem och af sig sjelf bestämd för
lärarekallet. Redan vid tio års ålder hade han inhämtat, hvad
inhämtas kunde, vid den dåvarande ofullständiga skolan i
Kalmar. Sedermera höll fattigdomen på att hindra alla
ytterligare framsteg. Först vid aderton års ålder mägtade
han bereda sig lägenhet att komma till Linköpings
gymnasium. På två års tid var detta genomgånget, och han
begaf sig till Uppsala. Men utan några egna tillgångar,
måste han här lifnära sig genom att passa upp andra
och förmögnare studenter, och hans föda bestod ej sällan
af de halfskämda matsäcksvaror, som dessa bortkastat. Så
osund närins erundlade ock en svår siukiisbet, hvilken

ΰ Cj »■ O

sedermera följde honom hela lifvet igenom och slutade
med att i förtid bädda hans graf.

Blyghet och ödmjukt sinnelag hindrade honom
länge från att blifva känd. Andtligen fick professor
Loc-cenius närmare kunskap om den utmärkte unge mannen,
och tog honom derföre till lärare för sina barn och sökte
genom sorgfällig vård återställa hans skadade helsa. Detta
var första steget på lyckans trappa. Nu blef Pontinus
(ty så kallade han sig efter farfadrens bostad Brogården ,
nu blef han maeister och så utmärkt i svnnerhet i de

^ «
gamla språken, att Karl Gustaf 1652 nämnde honom till
lektor. Men snart återvaknade kärleken för andliga
ståndet och han prestvigdes vid trettioett års ålder. Kort
derefter, troligen 1656, fick drottning Hedvig Eleonora
höra honom predika. Det var andra steget till hans lycka.
Drottningen fann gåfvorna så utmärkta, att hon kallade
honom till hofpredikant, i hvilken syssla han tjenstgjorde
under fem års tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free