- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
145

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sväfningar. Han hade till slut ingen annan bostad än ett
lusthus, och der knappt kläderna på kroppen. Bläckhorn
och penna utgjorde nästan enda husgerådet. Men ur dem
flödade bröllops- och grafskrifter för en hvar, som sådana
beställde och betalade. Förtjensten blef genast i
dryckenskap och liderlighet förtärd och efterlemnade än mer nöd
och brist, tills någon ny dylik tillfällighet gaf ny inkomst.
Här gällde således det gamla ordspråket, att den enes död
var den andres bröd. Derföre kallade sig Lucidor också
för Thanatophilander; d. v. s. den, som gläder sig ät
dödsfall. Det bittra skämtet var dock tvetydigt; och innebar,
att han älskade och Önskade döden, icke blott åt andra,
utan ock åt sig sjelf. Ty emellanåt kände han djupt sitt
elände och kallade sig derför Lucidor den olycklige och
förutsade ofta, att hans slut skulle blifva än olyckligare. Så
gick det ock. På en källare råkade han i en ordvexling och
strid, som slutades så, att motståndaren rände honom
värjan genom lifvet. Såret blef hans död.

Under syndafloden af dessa Lucidors förvillelser och
brott upptäcker man dock tidtals en anda, som förqväfd
och fördränkt vanligtvis låg i dvala; men som dock var
mägtig af ädlare känslor. Stundom vaknade den för nå-

O O

gra ögonblick upp ur sin förnedring. Med hjertskakande
styrka höjde han då sin röst, ena gången i djup klagan
öfver eget elände, en annan gång i högljudda och
förfärande varningsrop till andra. Så uppkommo våra
psalmer om den osaliga evigheten 1) och den sent uppväckte
syndarens dödssuckar 2). Man säger, att Lucidor
framstammat sistnämnde sång under de plågans stunder, som
förflöto mellan dödssåret och döden.

Läsaren har nu gjort bekantskap med de förnämsta
sångarne i den tidens psalmskola. De flesta bland dem
utgingo från ringhetens, ofta fattigdomens låga boningar,
och några stadnade der beständigt qvar; — och likväl

4) N:o 463 och 465.

2) N:o 467.

Fryxcllt Ber. XX. *0

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/20/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free