Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var i’ör ritkonsten. Vid sex års aider företog han sig, att
med ett stycke krita afteckna sin fars bordsgäster. Medelst
denna något uppöfvade färdighet har han sedermera under
de fattigare åren förvärfvat sig böcker och uppehälle. Längre
fram utbildade han densamma genom etsning och
kopparsticken’, likväl icke till någon serdeles höjd.
Äfven för skaldskap visade han tidiga anlag. Redan
som student skref och uppförde han hvarjehanda
skådespel. ί dessa nöjen deltogo flere ynglingar, hvilka
sedermera blefvo mycket ryktbara; t. ex. Jakob Gvlienborg,
Anders Lejonstedt, Samuel Columbus m. fl. Urban Hiärne
har äfven utgifvit en hop andra dikter, bland hvilka dock
ingen kunnat bibehålla sig i lifligare minne. Också
rörande svenska språket skref han åtskilligt, hvarom mera
framdeles.
I läkarevetenskapen var han på sin tid ganska
utmärkt. Han grundläde en botanisk trädgård på
kungs-holmen, och ett och annat läkemedel bär ännu efter
honom sitt namn. Äfven i utöfninsen hade han sanska stort
kj o
anseende, hvarföre också Karl den eilte åt honom och
Ziervogel anförtrodde sin vård under den sista och serdeles
svåra sjukdomen.
Bland Urban Hiärnes största förtjenster räkna vi det
förnyade begagnandet af Sverges helsobrunnar. Redan
under katolska tiden voro flera dylika här i landet upptagna
och mycket anlitade. Detta skedde likväl, efter tidens sed,
förnämligast under munkarnes ledning och med stark till-
O u
sats af vidskepelse och signerier. De välgörande
verknin-garne af nämnde vatten blefvo derföre af den katolska
menigheten betraktade såsom underverk af det helgon, åt
hvilket källan var invigd. När derföre lutherska läran
infördes, började dennas predikare betrakta samma källor
såsom bihang till den påfviska öfvertron och behandlade
dem alltså med ovilja och förakt, sökande till och med i
sitt förmenta högre vetande att afskaffa deras begagnande.
Man skiljde icke den naturligt välgörande kraften från den
dermed tillfälligtvis förenade vidskepelsen. I följe af gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
