- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
165

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den bekanta men eljest sällsynta kungsängs-liljan har
jemnte en hop andra utländska växter blifvit af honom
till dessa trakter införd.

Såsom vi nämnt, var Rudbecks kärlek till
naturvetenskaperna ett arf från fadern. Jemnte detsamma hade
han ock ett annat dylikt, nämligen lusten och förmågan
att styra och herrska. Midt under hans vetenskapliga
sträfvanden, uppenbarade sig denna egenskap esomoftast.
Den må också här i hans lefnadsteckning få sin plats på
samma sätt inskjuten, nämligen, mellan hans
naturforskning och hans häfdateckning.

Olof Rudbeck hade, liksom fadren, en utomordentligt
kraftfull och bestämd vilja, och dertill en kroppsbyggnad,
så sund och stark, alt den aldrig vägrade sitt biträde till
hvad den verksamma anden ville företaga. Enligt
ordningen blifven högskolans rektor, fyllde Rudbeck platsen
så utomordentligt väl, att samtlise ämbetsbröderna bådo,

kJ 7 C? 7

det tiden för denna hans tjenstgöring måtte fördubblas,
hvilket regeringen under mycket beröm för Rudbeck
biföll. Så fick denne sednare vana vid magien samt
erfarenhet om sin herrskareförmiiga. Herrskarelusten hade
han förut. Det tyckes, som densamma fått· mer och mer
fria tyglar; ty snart nog kom han i häftiga strider mot
sina ämbetsbröder. Äfven spridde sig ett rykte, att han
gjorde täta besök hos akademiens kansler De la Gardie; —
att han dervid talade illa om sina kamrater och om
tillståndet i Uppsala; — och att han derjemnte sökte en gång
för alla skaffa sig någon slags ämbelsmyndigbet öfver hela
högskolan. Kort derefter eller 1663 ankom äfven ett
regeringens bref, som utnämnde erkebiskopen,
landshöfdin-gen och Olof Rudbeck till lärosätets beständiga kuratorer
eller vårdare. Erkebiskopen, det var Lenæus, fyllde vid
samma tid sitt nittionde år; landshöfdingen, det var Klas
Rålamb, hade full sysselsättning af andra och olikartade
ämbetsåligganden. Det var tydligt, alt egentliga
kurators-magten skulle falla i händerna på den kraftfulle, tilltagsne
och blott 33-årige Olof Rudbeck, hvilken dessutom var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free